Världshälsoorganisationen WHO definierar sexualitet som en viktig del av var och ens personlighet, redan före födseln och in i ålderdomen. Den påverkar våra tankar, känslor och handlingar och därför hur vi mår.

Homosexualitet innebär egenskapen att attraheras, bli kär och/eller ha fantasier av personer av samma kön. Homosexualitet är en sexuell läggning och beskriver en aspekt hos en persons känsloliv och/eller identitet. Kvinnor som är intresserade av kvinnor kan också kalla sig lesbiska. Det är bara en person som själv som kan avgöra om hon, han eller hen vill kalla sig homosexuell eller annat.

Bisexualitet handlar om att attraheras och/eller bli kär i både män och kvinnor. Hur detta kommer till uttryck kan variera. Ordet kan betyda:
– att attraheras lika ofta av män och som av kvinnor
– oftare attraheras av män eller tvärtom
– blir kär i personer av bara ett visst kön men njuta av sex med båda/alla kön
– vara intresserad av kvinnor och män på olika sätt
– attraheras oavsett kön
– tycka det är irrelevant vilket kön den hen blir kär i har
– en vidare syn på attraktion: att en person rent platoniskt kan ha tycke för sina samkönade kompisar
– att inte vara homosexuell eller heterosexuell.

Pansexuell är en person som är sexuellt eller känslomässigt intresserad av ”alla” eller ”vem som helst” oberoende av kön eller könlöshet.  Termen omnisexuell har liknande eller samma definition och en del pan- eller omnisexuella upplever sig vara ”gender blinda”.

Heterosexualitet är också en sexuell identitet och handlar om attraktion mellan personer av motsatt kön. Heterosexualitet är inte automatiskt kopplat till personens könstillhörighet dvs en person med transbakgrund kan lika väl vara hetero som tillhöra någon annan sexuell läggning. Liksom hos övriga sexuella läggningar berättar heterosexualitet inte mer om personen än om just läggning. Inget säger att heteros är på ett visst sätt, ser ut på ett visst sätt eller gillar just vissa hobbies.

När man talar om sexuell läggning så kan det i vissa fall vara bra att skilja på hur en person känner sig, det vill säga vilken identitet man har, och i vilken sorts relation personen nu lever i. Det är möjligt att tex leva utifrån sett heterosexuellt hela sitt liv men vara bisexuell. Den sexuella läggningen brukar oftast vara intakt oberoende om personen lever en tid med en person av motsatt kön, och senare i livet har en relation med en person av samma kön.

Homosexualitet får ofta mest uppmärksamhet och andra läggningar glöms ofta bort eller hamnar i skymundan. Det är viktigt att komma ihåg att bisexualitet eller pansexualitet inte är blandningar av heterosexualitet och homosexualitet, utan är sina egna läggningar.

Personer med en bisexuell identitet kan ibland känna tryck att välja en partner av motsatt kön för att utåt sett verka “helt hetero” inför allmänheten. Homosexuella kan ibland känna skam över tidigare relationer personer av motsatt kön. Sexuell läggning är inte alltid absolut dvs vår identitet kan formas under många år och ingen är mer eller mindre homo, hetero eller annat på basen av hur personens liv ser ut för andra. Alla har självbestämmanderätt över sin identitet.

En persons sexuella läggning kan spela en central roll i personens identitet, något han, hon eller hen vill lyfta fram. Den sexuella identiteten kan också vara en oväsentlig del, något personen inte funderar så mycket på. Varje sätt att leva ut sin sexuella identitet, eller välja att inte göra det, är unik och bör respekteras.

Vi vill gärna placera in våra medmänniskor i bekanta fack. Ibland kan en sexuell läggning pekas ut som en fas, ett experiment eller ses vara ett steg mot något annat. Press att hitta ”rätt term” om sig själv kan också förekomma. Det är lika okej att beskriva sig själv eller låta bli, leva ut eller gömma sig vid behov och det är lika okej att den sexuella läggningen växlar som att den känns lika hela livet.

I många länder, städer eller samhällen finns det en gaykultur som är synlig eller dold. Vi talar om homobarer, regnbågscafeér gaycommunityn. Gemenskapen stöder likasinnade och skapar trygghet i en värld där heterosexualitet fortfarande är norm. På gaybaren är gayrelationen norm medan heterorelationer är i minoritet. Också bisexuella, ambisexuella, omnisexuella osv bör få utrymme i gemenskapen. Det är vanligt att också heterosexuella och asexuella söker sig till hbtiq-scenen ifall just den kulturen känns trygg och som hemma.

Inom regnbågskretsar, homo-, bi- och queerkultur finns det också normer: vanor och oskrivna regler. Ibland väljer personer att leva upp till de normer som råder inom sin egen krets t.ex. gällande kläder och vanor, att medvetet bryta dem eller något där mellan. Att aktivt signalera sin sexuella läggning är lika bra och fint som att inte göra det.

Föräldrar antar ofta att deras barn är heterosexuella och lärare antar ofta att alla elever är heteros. Släktingar kan fråga en lesbisk tjej om hon redan har en pojkvän och lärare kan prata åt sina elever som om homosexualitet inte finns i just vår skola.

För att förklara sexuell läggning är det bra att ha ord och termer som de flesta förstår även om också kategorier som “homosexuell” eller “bisexuell” kan upplevas trånga. Nya termer uppstår hela tiden. Det är fritt att hitta på egna ord. Även om du inte själv representerar en minoritet kan du stå upp och försvara de som inte passar in i normen.

I vårt samhälle råder heteronorm och enligt den är alla heterosexuella. När vi möter en ny person utgår vi ofta från att personen är antingen man eller kvinna, och att personen attraheras av personer av motsatt kön. När vi möter någon som säger sig vara homosexuell är det vanligt att olika tankar dyker upp. Vi kanske tror att alla homosexuella har liknande intressen eller har liknande mål i livet. Då är det bra att komma ihåg att mångfald råder också inom regnbågskretsen. Liksom finlandssvenskar lever ut sin “finlandssvenskhet” på mycket olika sätt finns det homosexuella som bryter normer gällande homosexualitet.

Kända finlandssvenskar som levde ut sin homo- eller bisexualitet eller vars historia och/eller vars skrifter senare tolkats uttrycka homosexualitet är bl.a. regissör och teaterchef Viveca Bandler (1917-2004), kammarherre och tidvis Finlands rikaste man Hjalmar Linder (1862-1921), konstnär och författare Tove Jansson (1914-2001), marskalk Mannerheims dotter Sophie Mannerheim (1895-1963), författare Hagar Olsson (1893-1978) och filosof och socialantropolog Edvard Westermarck (1862-1939).

Texten är uppdaterad av Fredrika Biström 13.2.2018.

Läs mer om kända finlandssvenskar här:

Patronen på Svartå slott, Hbl, 17.1.2012

Teaterstiftelsen Vivicas Vänner r.f., Vivica som person

Att vara välsignad av kärlek, artikel om Barbro K Gustafssons avhandling om homosexuella teman i Tove Janssons författarskap, QX, 27.6.2001

Biografi över Westermarck, Edvard (Edward) Alexander, Publicerad i Filosofia.fi: 25.09.2007

Jämfört med många andra länder är Finland ett tryggt land för hbtiq-personer. Lagen talar mot diskriminering på basen av sexuell läggning och lagen om hets mot folkgrupp kan fälla.

Trots det förblir många brott fortfarande oanmälda, homofobi i skolor tas sällan på allvar, mobbing av hbtiq-barn och unga är vanligare och i synnerhet transpersoner tvingas anpassa sig efter omgivningens oförståelse.

Enligt undersökningen Den välmående regnbågsungdomen gjord i Finland år 2013 har hbtq-unga upplevt våld i en betydligt högre grad än finländska ungdomar i gemen.

Våld riktat till sexuella minoriteter och könsminoriteter är inte något som sker bara i länder långt borta. Homofobi finns också i Finland varje dag.

Det talas mycket om att respektera alla men trots allt är homofobi, som bottnar i intolerans, respektlöshet, maktutövande och okunskap om vad som är olagligt (till exempel förtal) vardag för många hbtiq-personer i Finland.

Om du möter homofobi ska du komma ihåg att felet inte finns i dig. Homofobi kan vara allt från elaka skämt om homosexuella eller transpersoner till slag och annan form av våld.

Exempel på former av våld:

  • Hot per mail, telefonsvarare, på nätet, i social media
  • Hot om våld: lyfta ett vapen, hota slå eller sparka
  • Misshandel som leder till smärta, skada eller sjukdom
  • Kasta föremål, knuffa, föra oljud eller annat hänsynslöst beteende
  • Sexuelt våld: våldtäckt, tafsa, föra in finger eller föremål med våld eller under hot, beröring, visa porr åt minderåriga, röra barn på ett sexuellt sätt

Exemple på olika form av trakasseri:

  • Sprida rykten, frysa ut
  • Ställa påträngande frågor om privatlivet
  • Kränkande klotter på någons husvägg
  • Föröska övertyga personen om att t.ex. homosexualitet är fel
  • Förhindra personen att leva ut sin läggning med hjälp av hot
  • Försvåra en elevs skolarbete
  • Försvåra en anställd att utföra sitt arbete eller att förkasta en arbetsansökan på basen något som är orelevant för tjänsten

Typiskt för homofoba handlingar och homofobiska brott är att gärningsmannen och offret har en relation som t.ex. elev och lärare, chef och anställd eller förälder och barn.

Offren kan också väljas mer på måfå t.ex. så att någon vill utsätta alla som går i en pride parad för smärta.

Typiska platser är allmän plats, i hemmet och på internet. Homofobi är ett sätt att utöva makt.

Offret har alltid rätt att kalla en gärning för trakasseri även om utövaren påstår att det bara var ett skämt, misstag eller missförståelse.

Homo- och transfobi i skolan

Enligt forskningsprojekt Den välmående regnbågsungdomen som har undersökt välmående hos unga som tillhör en sexuell- eller könsminoritet i Finland under år 2013, hålls unga i garderoben av av rädsla för att bli utslängda från hemmet eller av rädsla för att lämnas utanför kompiskretsen i skolan eller på fritiden.

Enkätundersökningen visar också att skolan både i ljuset av denna och i tidigare undersökningar för regnbågsunga är en otrygg miljö, detta trots att deras upplevelser med åldern blir mer positiva.

Atmosfären bland eleverna är i många skolor hetero- och könsnormativ. Bög som skällsord är vanligt förekommande.

Majoriteten av de ungdomar som berättat för läraren om skolmobbning har upplevt att denna upplysning inte fick några följder eller att de själva fått skulden för det inträffade, och en ännu större del av dessa ungdomar uppger att de inte berättat om mobbning för att de upplevt.

Många deltagare uppgav också att ett försök att komma ur skåpet inte skulle ändra på någonting eller för att agerandet skulle ha fört med sig att de blivit tvungna att delge sin regnbågsidentitet.

Forskningsprojektet visade också att fördomar lever kvar. En del föräldrar önskade att den unga skulle hemlighålla sin sexuella läggning eller sitt könsuttryck från omgivningen eftersom de enligt forskningen skämdes för den ungas regnbågstillhörighet.

Publikationen Den välmående regnbågsungdomen

Vad skall jag göra om jag blir utsatt för skämt, trakasserier, våld, hot och homofobi i allmänhet?

  • Prata med vuxen. Det kan vara någon i din familj, en lärare, skolläkaren eller någon kompis förälder.
  • Blir du trakasserad i skolan är det bra att prata med en lärare eller annan i skolan. Tror inte personen på dig, eller tar inte ditt ärende på allvar, skall du tala med någon annan. Blir du utsatt på din arbetsplats står Arbetarskyddsförvaltningen till tjänst.
  • Anmäla till polisen. I brådskande fall ringer du nödnumret 112. Du kan också kontakta vilken polisinrättning som helst.
  • Behöver du råd eller någon att bolla tankar med kontakta Regnbågsankan, se under fliken kontakt. På finska erbjuder Seta ett flertal olika stödformer.
  • Brotssofferjouren hjälper dig med frågor gällande brottsanmälan. Frågor kan också sändas på svenska genom Rikunet som är en personlig tjänst för brottsoffer, deras närmaste eller vittnen i brottsärenden. Rikunet är en konfidentiell och datasäker nättjänst där du kan ställa frågor anonymt.
  • Det är viktigt att du berättar varför du tror att du blivit utsatt för ett (hat)brott när du anmäler det till Polisen. Vittnen och bevismaterial är också betydelsefullt för utredningen. Det är alltid bäst att anmäla ett brott så fort som möjligt efter att det hänt.

Sidan är uppdaterad av Fredrika Biström 13.2.2018.

Nedan hittar du svar på följande frågor:

1. Vad är sexualitet och sexuell läggning?
2. När vet jag min sexuella läggning?
3. Kan en persons sexuella läggning förändras?
4. Måste alla veta om de är homo- hetero- eller annat?
5. Hur funkar kärlek?
6. Hur funkar sex?
7. Varför är inte alla heterosexuella?
8. Vill alla bilda familj?
9. När skall jag komma “ur skåpet”?
10. Hur kan skall jag berätta?
11. Går det att “botas”?
12. Hur vanligt är det?
13. Vad skall jag göra om det känns så jobbigt att jag inte tror jag klarar av det?



1. Vad är sexualitet och sexuell läggning?

Sexualitet är en egenskap som vi alla har från födseln tills vi dör. Att krama kompisar, att som baby trivas i en famn eller känna trygghet nära andra personer är lika mycket en del av sexualiteten som kärlek och sex. Människans sexuella läggning är en del av sexualiteten och handlar om vilka egenskaper de personer vi oftast blir attraherade av har. Det finns många olika former av sexuell läggning. Vi kan attraheras av personligheter utan att fokusera på könet eller vi kan uppleva att det är avgörande om det är en kvinna, man eller annat.

2. När vet jag min sexuella läggning?

Redan som barn är vi intresserade av  vår egen kropp och andras, men i tonåren brukar vi bli intresserade av kroppar på ett mer sexuellt sätt. Vi blir nyfikna, vill kanske pröva på och tänder mer på vissa personer än andra. Dina fantasier, drömmar och vem du blir kär i kan berätta mycket om din sexuella läggning. Men alla vill inte i verkligheten göra det de fantiserar om. Läggning kan vara det som rör sig inne i våra hjärnor, inte något som syns utanpå och det kan vara något vi vill dela med andra. Att din kropp reagerar då du ser nakna människor i simhallen eller om du ser på en viss sorts porr är inte nödvändigtvis ett ”bevis” om din läggning. Hur vi blir attraherade, intresserade och kåta kan förändras genom livet, eller vara lika. Det är bara du själv som kan avgöra om du vill beskriva din sexuella läggning för andra. Ord gällande sexuell läggning är enbart ord, ingen sanning om en människans alla egenskaper. En del vet sin sexuella läggning redan på dagis, andra då de fyller 30 medan vissa funderar hela livet. Det är svårt att säga vad som är vanligast då vi alla är så olika!

3. Kan en persons sexuella läggning förändras?

Sexualitet kan ibland förändras genom livet. Det är vanligt och betyder inte nödvändigtvis att du “levt i skåpet”. Din förmåga att attraheras kan komma som en överraskning och berika ditt liv eller förbrylla. Upplevelsen av att “bitar faller på plats” kan vara befriande. Vissa påstår att de kan ändra någon annans läggning genom kurser och olika metoder men då brukar det handla om förtryck. Sexuell läggning är en egenskap och det finns ingen orsak att ändra bra egenskaper i människor.

Ungdomar kan ha periodvis stark sexlust och kan bli kåta på både tjejer och killar och nästan allt annat också. Det betyder inte nödvändigtvis att det är så hela livet. Att bli djupt förälskad, bli lite kåt, bli intresserad, vara ihop länge, vara ihop en kort tid, vara hemligt kär eller blixtförälskad under en semester ger olika grad av sexuellt intresse. Med åren samlar du olika erfarenheter och börjar känna dig bekväm just som den du är.

Alla känner inte sexuellt intresse för andra människor. Att vara asexuell brukar innebära att personen är bekväm med att inte känna sexuell attraktion och/eller inte vill leva ut den.

4. Måste alla veta om de är homo- hetero- eller annat?

När det talas om olika sexuella läggningar kan vi få bilden av att alla i något skede måste veta om hen är homo, bi, hetero, pan eller annat. Så är det inte. Det går bra att leva hela livet, bli kär, vara lyckligt ihop och kanske få barn även om du aldrig säkert vet vilken läggning du har. Du har din egen läggning/identitet som är lika unik som alla andras sexuella läggningar. Vissa personer menar att alla egentligen är bisexuella, dvs. kan bli kär i både män och kvinnor men traditioner och vanor får oss att luta mot något håll. Exakt hur det ligger till är omöjligt att veta. Huvudsaken är att du får ut av livet det du önskar.

5. Hur funkar kärlek?

Kärlek kan vara brinnande och intensiv. Den härliga känslan kan vara underbar, inspirera till stordåd och uppfylla hela ditt varande för en tid. Både lycklig kärlek och olycklig kärlek hör livet till. Ifall den du är kär i inte är kär i dig skall du försöka hålla dig lugn. Det är ofta omöjligt att låta bli att fantisera och längta, men aldrig okej att tvinga sig på. Att satsa på övrigt som är kul i livet, försöka bli kär i någon annan och prata ut om problemet kan hjälpa. Både olycklig kärlek och ”förbjuden kärlek” kan vara tung att bära oberoende av vilken läggning du har. Att få prata ut om känslorna är ett bra första steg. Leta upp en god vän, en trygg vuxen eller sök upp en professionell psykolog eller terapeut.

Unga kan bli kära i personer de aldrig träffat eller i personer som är mycket äldre. Det är okej. Det är fritt fram att fantisera också om det som just då är omöjligt. För att hitta sig själv kan en ungdomsgrupp vara ett bra stöd.

6. Hur funkar sex?

Sexualitet är något vi är och sex är det vi gör. Sex brukar betyda olika sätt att röra sig själv eller andra på ett sätt som är skönt för alla som är inblandade. Ljud, doft, pirr i kroppen och trygg stämning kan vara viktigt. Eftersom vi alla är olika finns det många olika sätt att ha sex på. Munsex, samlag, analsex, bdsm, onani och sex med fingrarna är några exempel. Då vi gör det skönt för någon annan genom att föra in något i rumpan, slidan eller munnen är det viktigt att ingen smittas av en könssjukdom eller blir oönskat gravid. Kondom och slicklapp hindrar sjukdomar att spridas. Könssjukdomar kan smittas via snoppen, snippan, rumpan och munnen. En person kan bli gravid om spermier från snoppen kommer in i slidan. Meningen med sex är att alla som är inblandade vill.

Det är en myt att alla män som har sex med män har analsex och att kvinnor som har sex med kvinnor alltid använder en dildo (sexleksak formad som en snopp). Analsex kräver litet övning och personer av alla sorters sexuella läggningar kan gilla det, eller så inte. Penetration i en slida eller i en analöppning går oftast lättast med glidmedel. Vassa naglar kan skada slemhinnorna eller göra hål på kondomen eller slicklappen. Kolla också att hudveck eller könshår inte blir i kläm och tar ont. För att få analöppningens muskel att slappna av och släppa in något kan det behövas 15 sekunder av tryck med fingret före det är möjligt.

I biologiböckerna står det ofta att det är kvinnan som har en slida och mannen som har en snopp. Så är det inte alltid. Det finns kvinnor med snopp, män med slida och icke binära med någon dera. Kroppens utseende bestämmer inte en persons könsidentitet.

7. Varför är inte alla heterosexuella?

Det har lagts ner mycket tid och forskning på att försöka finna orsaken till homosexualitet och bisexualitet, men ännu i dag finns det inget klart svar på denna fråga. Det har presenterats olika teorier genom tiderna. Som exempel den biologiska teorin menar att sexualiteten är medfödd eller följden av hormonell påverkan under ett tidigt stadium. Den sociala konstruktionsteorin anser sexualiteten vara en social konstruktion som har att göra med identitetsbildningen. Sigmund Freuds psykoanalytiska teori beskriver människan som född bisexuell som sedan tränger undan andra känslor för att uppnå en heterosexualitet. Vi kunde lika gärna vända på frågan och undra varför så många “blir” hetero?

Det vi vet är att mångfald behövs och olika sätt att vara och leva ut förekommer i hela världen både bland djur och människor. Mellan olika länder varierar det stort hur mångfald får synas, tas i beaktande och hur jämställt det är.

8. Vill alla bilda familj?

Ja många vill det men inte alla. Det är lika vanligt att vilja bilda familj bland samkönade par som bland heteropar. Heteros har lättare att få barn eftersom killen ofta kan göra tjejen gravid med sina egna spermier. Homosexuella par kan ansöka om adoption. Ett tjejpar kan bilda familj genom att den ena tjejen gör sig gravid med hjälp av donerad sperma av en vän eller på en klinik. Killpar kan bilda en sk. “fyrklöversfamilj” tillsammans med ett tjejpar/heteropar och ha gemensamma barn. Ibland har den ena eller båda männen/kvinnorna i en gayrelation barn från tidigare relationer. Inga undersökningar visar att barn i regnbågsfamiljer skulle ta skada av detta eller bli mer mobbade i skolan. Det finns tusentals barn i regnbågsfamiljer runt om i Finland.

9. När skall jag komma “ur skåpet”?

Alla vill bli respekterade och godkända som de är utan att behöva dölja vissa delar. Att komma ut betyder att personen slutar gömma sig och berättar något som få eller ingen antagit. Det kan handla om att berätta sin sexuella läggning. Att komma ur skåpet kan också handla om att berätta något annat oväntat t.ex. att du är tjej fast alla tror att du är kille eller att förklara åt din partner att du är polyamorös.

De flesta funderar en tid själva på sin sexuella läggning före de berättar åt någon annan. Du kan börja med att berätta åt en god vän och först senare åt de som du tror blir mest förvånade. Det är bara du själv som vet när det är dags att komma ut. Ibland vet barn att deras föräldrar eller släktingar inte respekterar homosexuella eller transpersoner. Konstigt nog kan det i alla fall gå bra. Föräldrarna tvingas tänka till och möta sig själv. Ibland måste det gå en tid tills familjen vant sig med tanken. Blir den du berättar åt väldigt chockad kanske hen bara är tyst, eller låtsas inte höra. Andra kan bli lättade. Ibland har föräldrar redan anat men inte vågar fråga. Det kan gå fort eller långsamt. Oftast går det bra men tyvärr respekterar inte alla föräldrar sina barn just som de är. Blir du pressad att dölja din sexualitet eller t.o.m. utstött kom ihåg att det inte är dig det är fel på.

Personer i din omgivning som inte respekterar dig har du all rätt att undvika. Barn och unga har också all rätt att söka hjälp hos ungdomsmottagning, polisen eller tala med skolläkaren ifall ens egna föräldrar behandlar dig dåligt. Det är inte din plikt att övertyga personer som lider av t.ex. homofobi om du inte orkar eller vill försöka.

10. Hur kan skall jag berätta?

Det finns inte något rätt eller fel sätt att komma ut men det bästa sättet brukar vara att i trygg miljö berätta rakt. Välj en stund då ni båda är nyktra och lugna. Börja med personer du litar mest på. Vågar du inte berätta genast kan du pröva att ge små tecken eller söka reaktioner. Vad svarar personen om du berättar att du skall delta i en pride parad?

Det finns inget som säger att du måste komma ut om du inte vill eller vågar. Alla har rätt att söka sig bort från platser eller miljöer som känns farliga, även inom familjen.

När du flyttar till en ny ort, byter jobb eller skola kan det igen bli aktuellt att kliva ut ur skåpet. Det är upp till dig att bestämma när det känns tryggt och lämpligt att göra det.

De som levt länge i skåpet, kanske tiotals år kan känna en hög tröskel att tala ut om sitt rätta jag. I en sådan situation kan det vara bra att läsa på om ämnet och söka sig till trygg verksamhet riktad till hbtiq-personer. Det är också möjligt att leva ute som sig själv i en viss miljö men på ett annat ställe dölja. Med tiden vågar du kanske berätta åt alla.

11. Går det att “botas”?

Nej. Sexuell läggning är en egenskap hos oss på samma sätt som vi kan vara utåtriktade, kreativa, snabbtänkta och intresserade av vissa ämnesområden. Det går inte att med kurser eller uppmaningar ändra på djupa och viktiga delar av oss. Att uppmana sitt barn, sina vänner eller bekanta att ändra sin sexuella läggning är en form av trakasseri/psykiskt våld.

12. Hur vanligt är det?

Det har gjorts många undersökningar som försökt ta reda på hur vanligt homosexualitet är. Resultaten varierar ofta beroende på hur undersökningen gjorts. Vissa resultat visar att upp till 30% av alla människor i hela värden är annat än hetero medan andra resultat är nere på 5-6%. Det enda vi vet med säkerhet är att mångfald förekommer i hela värden och försvinner inte. Ibland sägs det att hbtiq är en modefluga, något ”trendigt” eller något som angår främst ungdomar. Att det finns berättelser bevarade om homosexuellt beteende genom hela mänsklighetens historia tyder på att mångfald var lika aktuellt då som nu. Graden av öppenhet och respekt har ändrats genom tiden.

13. Vad skall jag göra om det känns så jobbigt att jag inte tror jag klarar av det?

Jag är säker på att även om det just nu känns hopplöst kommer det med tiden att bli bättre. Att ta reda på mer om olika sexuella identiteter, läsa likasinnades bloggar och kolla på videobloggar om ämnet kanske kan skingra dina mörkaste tankar? Varje person i regnbågsgemenskapen behövs och är mycket viktig för att vi skall bli starka tillsammans. Vi är inte jätte många men vi finns, många är länge i skåpet, och därför är det bra att vi hittar varandra och ge stöd. Personer som gått igenom en transprocess eller en komma ut -process, också i de mörkaste stunderna vill ofta som äldre tex besöka skolor och tala med ungdomar. Hoppas du hittar din väg, hittar någon att prata med!

Du kan prata med skolpsykologen, skolläkaren, din eller någon annans förälder, fritidsledaren eller någon annan trygg vuxen i din närhet. De flesta vuxna vill hjälpa. Du kan också gå med i en ungdomsgrupp där du får prata med likasinnade i en trygg miljö.

Vuxna kan leta upp en terapeut, psykolog eller läkare. Att få prata ut och hitta ord på sina känslor, som ofta kan vara motstridiga, är ett stort steg på vägen. Seta ger på begäran tips på yrkeskunniga som också behärskar hbtiqa+.

Du kan också skriva till regnbågsankans jourmail regnbagsankan@regnbagsankan.fi om frågor som berör sexuell läggning och kön!

Sidan är senast uppdaterad av Fredrika Biström 26.3.2018.