Vem blir jag kär i?

Sexualitet är en egenskap som vi alla har från födseln tills vi dör. Att krama kompisar, att som baby trivas i en famn eller känna trygghet nära andra personer är lika mycket en del av sexualiteten som kärlek och sex. Människans sexuella läggning är en del av sexualiteten och handlar om vilka egenskaper de personer vi oftast blir attraherade av har. Det finns många olika former av sexuell läggning. Vi kan attraheras av personligheter utan att fokusera på könet eller vi kan uppleva att det är avgörande om det är en kvinna, man eller annat.

1. När vet jag om jag är homosexuell, heterosexuell eller annat?
Redan som barn är vi intresserade av  vår egen kropp och andras, men i tonåren brukar vi bli intresserade av kroppar på ett mer sexuellt sätt. Vi blir nyfikna, vill kanske pröva på och tänder mer på vissa personer än andra. Dina fantasier, drömmar och vem du blir kär i kan berätta mycket om din sexuella läggning. Läggningen är det som rör sig inne i våra hjärnor, inte något som syns utanpå. Fantasier är också något inom oss.  Kanske vill du förverkliga dina sexuella fantasier i riktiga livet, eller så är de en egen värd för sig. Att du ser på en viss sorts porr är inte nödvändigtvis ett ”bevis” om din läggning. Det är vanligt att t.ex. en homosexuell man kan tända på kvinnor och tvärtom. En heterosexuell kan bli emotionellt djupt intresserad av en person av samma kön, utan att vilja ha sex med hen, och då välja att kalla börja kalla sig bisexuell. Det är bara du själv som kan avgöra om du vill kalla dig homo-, hetero-, bisexuell eller annat. Ord gällande sexuell läggning är enbart ord, ingen sanning om en människans alla egenskaper.  Det är upp till var och en att beskriva sin läggning, om hen vill. En del vet sin sexuella läggning redan på dagis, andra då de fyller 30 medan andra funderar hela livet. Det är svårt att säga vad som är vanligast då vi alla är så olika!

2. Kan läggningen förändras?
Sexualitet kan ibland förändras genom livet dvs. du lever en tid som det ena men börjar i något skede luta mot något annat. Det är helt normalt och betyder inte nödvändigtvis att du “levt i skåpet”. Det kan komma som en överraskning att du inte är helt heterosexuell, berika ditt liv eller förbrylla. Upplevelsen av att “bitarna faller på plats” kan vara befriande. Vissa påstår att de kan ändra någon annans läggning genom kurser och olika metoder men då brukar det handla om förtryck. Inser vi att sexuella minoriteter är lika naturligt som det som anses vara norm (heterosexualitet) finns det inget behov att förändra en läggning. Ungdomar har periodvis superstark sexlust och kan bli kåta på både tjejer och killar och nästan allt annat också. Det betyder inte nödvändigtvis att det är så hela livet. Att bli djupt förälskad, bli lite kåt, bli intresserad, vara ihop länge, vara ihop en kort tid, vara hemligt kär eller blixtförälskad under en semester ger olika grad av sexuellt intresse. Med åren samlar du olika erfarenheter och börjar känna dig bekväm just som den du är.

3. Måste man veta om man är homo- hetero- eller annat?
När det talas om olika sexuella läggningar kan vi få bilden av att alla i något skede måste veta om hen är homo-, bi- eller heterosexuell. Så är det inte. Det går bra att leva hela livet, bli kär, vara lyckligt ihop och kanske få barn även om du aldrig säkert vet vilken läggning du har. Du har din egen läggning/identitet som är lika unik som alla andras sexuella läggningar. Vissa personer menar att alla egentligen är bisexuella, dvs. kan bli kär i både män och kvinnor men traditioner och vanor får oss att luta mot något håll. Exakt hur det ligger till är omöjligt att veta. Huvudsaken är att du får ut av livet det du önskar.

4. Är det jobbigt eller pinsamt att bli kär om man är ung och homo eller bi?
Kärlek kan vara brinnande och intensiv. Den härliga känslan kan vara underbar, inspirera till stordåd och uppfylla hela ditt varande för en tid. Både lycklig kärlek och olycklig kärlek hör livet till. Ifall din älskling  inte är kär i dig skall du försöka hålla dig lugn. Det är ofta omöjligt att låta bli att fantisera och längta, men aldrig okej att tvinga sig på. Det kan ta länge att komma över obesvarad kärlek men när du minst anar det har du hittat någon annan. Är du homosexuell kan det i början kännas svårt att hitta andra likasinnade. Lita på att värden är full av killar som gillar killar, tjer som gillar tjejer osv. Om all mening i ditt liv hänger på om en annan person gillar dig, då har det gått för långt. Dröm och fantisera fritt om den du är kär i, men beslut att hålla dörrarna öppna för annat. Att satsa på övrigt som är kul i livet, försöka bli kär i någon annan och prata ut om problemet kan hjälpa. Om du tror att någon i din omgivning inte kommer att tycka att det är okej att du är kär i t.ex. en person av samma kön kan du behöva stöd.  Både olycklig kärlek och ”förbjuden kärlek” kan vara tung att bära oberoende av vilken läggning du har. Att få prata ut om känslorna är ett bra första steg. Leta upp en god vän, en trygg vuxen eller sök upp en professionell psykolog eller terapeut. Du kanske undrar om du också borde berätta åt dina föräldrar eller om din sexuella läggning kommer att “gå över”. Unga kan bli kära i personer de aldrig träffat eller i personer som är mycket äldre. Det är fritt fram att fantisera också om det som just då är omöjligt. För att hitta sig själv kan en ungdomsgrupp vara ett bra stöd. Läs mer om stödverksmahet för unga under fliken ”ungdomar”.

5. Varför blir man homosexuell?
Det har lagts ner mycket tid och forskning på att försöka finna orsaken till homosexualitet och bisexualitet, men ännu i dag finns det inget klart svar på denna fråga. Diverse teorier bl.a den biologiska teorin, som tror att sexualiteten är medfödd eller följden av hormonell påverkan under ett tidigt stadium, den sociala konstruktionsteorin som anser sexualiteten vara en social konstruktion som har att göra med identitetsbildningen, eller Sigmund Freuds psykoanalytiska teori som beskriver människan som född bisexuell för att sedan tränga undan perversioner och uppnå en heterosexualitet, har alla utvecklat olika förklaringsmodeller. Vi kunde lika gärna vända på frågan och undra varför så många “blir” hetero? Oberoende av dessa teoriers slutsatser klassas homosexualitet inte längre som en sjukdom och behöver därför inte botas. I stället för forskning kring homosexualitetens ursprung kunde man rikta energi på att förbättra de homosexuellas levnadsförhållanden och integrering i samhället.

6. Vill också homosexuella bilda familj?
Ja många vill det men inte alla. Det är lika vanligt att vilja bilda familj bland samkönade par som bland heteropar. Heteros har lättare att få barn eftersom killen kan göra tjejen gravid med sina egna spermier, men inte alla heteropar lyckas få barn så fort de önskar det. Homosexuella par kan ansöka om adoption skilt för sig, men inte som par (detta kommer troligen att förändras i mars 2017). Den andra parten kan sedan ansöka om att få bli den andra föräldern till barnet och på så sätt får det adopterade barnet två föräldrar. Ett tjejpar kan bilda familj genom att den ena tjejen gör sig gravid med hjälp av donerad sperma av en vän eller på en klinik. Killpar kan bilda en sk. “fyrklöversfamilj” tillsammans med ett tjejpar/heteropar och ha gemensamma barn. Inga undersökningar visar att barn i dessa familjer, sk. regnbågsfamiljer skulle ta skada av detta eller bli mer mobbade i skolan.

7. När skall jag komma “ur skåpet”?
Alla vill bli respekterade och godkända som de är utan att behöva dölja vissa delar. Att komma ut betyder att personen slutar gömma sig och berättar något som få eller ingen antagit. Det kan handla om att berätta sin sexuella läggning. Att komma ur skåpet kan också handla om att berätta något annat oväntat t.ex. att du är tjej fast alla tror att du är kille eller att förklara åt din partner att du är polyamorös. De flesta funderar en tid själva på sin sexuella läggning före de berättar åt någon annan. Du kan börja med att berätta åt en god vän och först senare åt de som du tror blir mest förvånade. Det är bara du själv som vet när det är dags att komma ut. Ibland vet barn att deras föräldrar eller släktingar inte respekterar homosexuella eller transpersoner. Konstigt nog kan det i alla fall gå bra. Föräldrarna tvingas tänka till och möta sig själv. Ibland måste det gå en liten tid tills familjen vant sig med tanken. Blir den du berättar åt väldigt chockad kanske hen bara är tyst, eller låtsas inte höra. Andra kan bli lättade. Ibland har föräldrar redan anat men inte vågar fråga. Det kan gå fort eller långsamt. Oftast går det bra men tyvärr respekterar inte alla föräldrar sina barn just som de är. Blir du pressad att dölja din sexualitet eller t.o.m. utstött kom ihåg att det inte är dig det är fel på. Personer i din omgivning som inte respekterar dig har du all rätt att undvika. Barn och unga har också all rätt att söka hjälp hos polisen eller tala med skolläkaren ifall ens egna föräldrar behandlar dig dåligt. Det är inte din plikt att övertyga personer som lider av t.ex. homofobi om du inte orkar eller vill försöka.

8. Hur kan skall jag berätta?
Det bästa är att säga rakt ut men vågar du inte det kan du pröva att ge små tecken, t.ex. skriva på facebook att du stöder en regnbågsvänlig politiker eller fästa en regnbågssymbol på din väska. Det finns inget som säger att du måste komma ur skåpet eller på vilket sätt. När du flyttar till en ny ort, byter jobb eller skola kan det igen bli aktuellt att kliva ut ur skåpet. Det är upp till dig att besämma när det känns tryggt och lämpligt att göra det.

De som levt länge i skåpet, kanske tiotals år kan känna en hög tröskel att tala ut om sitt rätta jag. I en sådan situation kan det vara bra att läsa på om ämnet och söka sig till trygg verksamhet riktad till hbt-personer.

9. Går det att “botas”?
Nej. Sexuell läggning är en egenskap hos oss på samma sätt som vi kan vara utåtriktade, kreativa, snabbtänkta och intresserade av vissa ämnesområden. Det går inte att med kurser eller uppmaningar ändra på djupa och viktiga delar av oss. Att uppmana sitt barn, sina vänner eller bekanta att ändra sin sexuella läggning är en form av trakasseri/psykiskt våld. Bisexuella personer kan ibland bli uppmuntrade att välja partners bara av motsatt kön och transpersoner kan få höra att de enbart lever i en fas som “går över”.

10. Hur vanligt är det?
Det har gjorts många undersökningar som försökt ta reda på hur vanligt homoxeualitet är. Resultaten varierar beroende på hur undersökningen gjorts. Vissa resultat visar att upp till 30% av alla människor i hela värden är annat än hetero medan andra resultat är nere på 5-6%. Det enda vi vet med säkerhet är att hbtiq förekommer i hela värden och försvinner inte. Ibland sägs det att hbtiq är en modefluga, något ”trendigt” eller något som angår främst ungdomar. Att det finns berättelser bevarade om homosexuellt beteende genom hela mänsklighetens historia tyder på att mångfald var lika aktuellt då som nu. Graden av öppenhet och respekt har ändrats genom tiden.

11. Vad skall jag göra om det känns så jobbigt att jag inte tror jag klarar av det? Om du som ung upplever att förändringarna som sker i kroppen eller att något annat orsakar ångest, är det bra om du i din omgivning har vuxna som du kan vända dig till och prata med. Du kan prata med skolpsykologen, skolläkaren eller prata med någon annan trygg vuxen i din närhet. Du kan också gå med i en hbtiq-ungdomsgrupp där du får prata med likasinnade i en trygg miljö. Leta info under fliken “ungdomar”. Vuxna kan leta upp ne terapeut, psykolog eller läkare. Att få prata ut och hitta ord på sina känslor, som ofta kan vara motstridiga, är ett stort steg på vägen. Seta ger på begäran tips på yrkeskunniga som också behärskar hbtiq. Du kan också skriva till regnbågsankans jourmail  regnbagsjour@gmail.com om frågor som berör sexuell läggning och kön!

4 reaktion på “Vem blir jag kär i?”

  1. Hej! Jag är en tjej på 14 år och jag vet inre vad jag har för sexuell läggnin. Kallas det för något särskilt eller är det något som kommer försvinna senare?

  2. Hej!

    Det är väldigt vanligt att vara osäker på sin sexuella läggning, särskilt när man är ung. Inte kan man självklart veta vem man är eller vem man är intresserad av med en gång. Fundera vidare i lugn och ro, förr eller senare kommer du på vad du är intresserad av. Det finns nog egentligen inget ord för att man är osäker. Man kan säga att man funderar, för det är väl ganska långt det du gör?

    Lycka till med funderandet!
    /Tobias, Regnbågsankan

  3. Hej, jag undrar ifall det är vanligt att nekas av sina föräldrar när man kommer ut ur ” garderoben”. Fins det någon statistik som visar på det? Fins det hjälp att få om ens föräldrar nekar dig?

  4. Hej och tack för din fråga! Det finns ingen statistik om hur vanligt det är att nekas av sina föräldrar. Men det är vanligt att barn och unga är rädda för att deras föräldrars reaktion. Om föräldrarna vägrar förstå, inte lyssnar, viftar bort, hotar eller till kastar ut sitt barn ur hemmet, gör de alltid fel. Hemmet ska alltid vara en trygg plats för barn. Tyvärr händer det att vuxna och föräldrar behandlar sina barn illa, men som tur är det mycket vanligare att föräldrar förstår genast eller efter att de funderat en stund. Om det händer något hemskt är det aldrig barnets fel, och det finns hjälp att få. Hos skolans psykolog, skolkuratorn eller hos skolhälsan går det att ta upp problem och komma vidare med hjälp av den vuxna du möter. Det går också att ringa Krissjouren för ungas telefon (mer info och öppettider på http://www.helsingforsmission.fi/ungdomar). Du kan också besöka din lokala hälsostation, studiehälsan eller en ungdomspsykiatrisk poliklinik nära dig. Råkar du ut för våld, hot om våld, du måste fly eller om du inte har en plats att sova kan du ringa allmänt nödnummer för råd. Är behovet inte akut kan du fortsätta skriva till oss här på Regnbågsankan (www.regnbagsankan.fi/kontaktinfo/). Hoppas det går bra för dig och hör gärna av dig om du vill! / Fredrika Biström, Regnbågsankan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.