Homosexualitet

Ordet homosexualitet innebär egenskapen att attraheras, bli kär och/eller ha fantasier av personer av samma kön. Homosexualitet är en sexuell läggning och beskriver en aspekt hos en persons känsloliv och/eller identitet. Kvinnor som är intresserade av kvinnor kan också kalla sig lesbiska. Det är bara en person som själv som kan avgöra om hon, han eller hen vill kalla sig homosexuell eller annat. Ingen annan kan på basen av uppförande, utseende eller livshistoria bestämma vilken sexuell läggning någon har.

Att “vara gay”

Homosexualitet kan spela en central roll i personens identitet, något han, hon eller hen vill lyfta fram. Den sexuella identiteten kan också vara en ovesäntlig del, något personen inte funderar så mycket på. Varje sätt att leva ut sin sexuella identitet, eller välja att inte göra det, är unik och bör respekteras.

Det talas ibland om hur homosexuella är och hur omgivningen skall veta vilken sexuell läggning någon har. Hur och om någon väljer att finna sin plats i regnbågskulturen varierar. Att söka sig till regnbågskretsar kan ge trygghet och stärka självförtroendet. Där kan personer möta andra med liknande erfarenheter, liknande intressen och syn på livet. Inom regnbågskretsar, homo-, bi- och queerkultur finns det också normer: vanor och oskrivna regler. Ibland väljer personer att leva upp till de normer som råder, just nu, inom sin egen krets t.ex. gällande kläder och vanor, att medvetet bryta dem eller något där mellan. Att aktivt signalera sin sexuella läggning är lika bra och fint som att inte göra det. Oberoende av yttre attribut har ingen annan rätt att placera någon annan i en kategori. Är du nyfiken är det bäst att fråga på ett respektfullt sätt.

Vad som räknas som regnbågskultur går inte säkert att avgöra men föreningar, gaybarer, områden som anses hbt-vänliga brukar räknas in. Det är vanligt att också heterosexuella och asexuella söker sig till hbt-scenen ifall just den kulturen känns trygg och “som hemma”.

Att bryta normer, varje dag

I vårt samhälle råder heteronorm och enligt den är alla heterosexuella. När vi möter en ny person utgår vi ofta från att personen är antingen man eller kvinna, och att personen attraheras av personer av motsatt kön. När vi möter någon som säger att hen är homosexuell är det vanligt att olika tankar dyker upp. Vi kanske tror att alla homosexuella har liknande intressen eller har liknande mål i livet. Då är det bra att komma ihåg att mångfald mellan såväl heteros som homos är stor. Liksom finlandssvenskar lever ut sin “finlandssvenskhet” på mycket olika sätt finns det homosexuella som bryter normer gällande homosexualitet.

Föräldrar antar ofta att deras barn är heterosexuella och lärare antar ofta att alla elever är heteros. Släktingar kan fråga en lesbisk tjej om hon redan har en pojkvän och lärare kan prata åt sina elever om “de där homosexuella” som om de kunde veta att homosexuella inte finns i just vår skola. Det är upp till dig att bestämma när du vill, och vågar stå upp mot yttre förväntningar och antaganden. Ju fler gånger vi vågar bryta av och påminna om mångfald destu lättare brukar det bli. För att förklara sin sexuella läggning är det bra att ha ord och termer som de flesta förstår även om också kategorier som “homosexuell” eller “bisexuell” kan upplevas trånga. Nya termer uppstår hela tiden. Det är fritt fram att hitta på egna ord. Även om du inte själv representerar en minoritet kan du stå upp och försvara de som inte passar in i normen.

Det finns åsikter om att romantik är bara något som finns till för heteropar och att attraktion behöver könsbundna “motsatser” för att kunna uppstå. Detta blir synligt t.ex. i butikers kampanjer inför alla hjärtans dag eller i bröllopstraditioner. Homopar kan lika väl vara romantiska, familjecentrerade och/eller ha sexuella aktiviteter i första rummet. Variationen är lika stor mellan homopar som mellan par i gemen.

I filmer och på tv är det inte ovanligt att det är bara stereotypa homosexuella män och kvinnor som lyfts fram. Som homosexuell kan en uppleva att karaktärer eller förebilder som erbjuds inte passar alls in på den egna personligheten. Det är ett tecken på att mångfald syns för litet. Vi behöver en bred variation karaktärer att identifiera oss med, ta efter, eller inte göra det.

I vardagen råkar homosexuella dagligen ut för “heteroantaganden” dvs. att någon talar till personen som om den redan vet vilken sexuell läggning personen har och läser in egenskaper utan att tänka efter. I heteronormen ingår inte bara tankesättet om att alla är heteros, utan också att vissa egenskaper är bundna till kön. Många tror att kvinnor i allmänhet är “kvinnliga” för att attrahera män och tvärtom. Då en lesbisk kvinna upplevs som “kvinnlig” kan omgivningen reagera och undra.

I många länder är homosexualitet tabu, inte något man pratar högt om och sexuella identiteter utöver heterosexualitet kan anses farliga eller onaturliga. I Finland finns det också personer med okunskap och fördomar. Finska lagen tar fortfarande inte mångfald i beaktande t.ex. gällande rätt att få ingå äktenskap, rätt att få adoptera och rätten att få uttrycka sitt kön hur man själv vill.

Det skulle vara bra om alla vore medvetna om heteronormen, inte skulle anta något om någon annan och fundera på om de verkligen behöver veta någon annans sexuella läggning för att lära känna, möta och bemöta medmänniskor på ett respektfullt sätt.

Historia

Etymologiskt är ordet homosexuell en gammal grekisk och latinsk hybrid med homo från det grekiska ordet för ”samma”. Lesbisk är dock alltid synonymt med kvinnlig homosexualitet.

Attityder gentemot homosexuella har varierat kraftigt i olika kulturer och länder genom historiens gång. Det går att finna beskrivningar av homosexualitet t.ex. i en kinesisk skrift från 300-talet före Kristus, i berättelser från Vikingatiden och historiska personer som Alexander den store, Edward II, Drottning Kristina och Platon anses levt inte helt heterosexuellt. När man talar om kvinnlig homosexualitet är det ofta poeten Sapfo från ön Lesbos (Lesvos) som nämns. Hon levde på 500 talet f. Kr och skrev kärleksdikter som beskrev den lesbiska kärleken mellan kvinnor. Vi vet inte säkert hur dessa personer tänkte och tyckte om kärlek och attraktion men berättelserna antyder att mångfald gällande sexuell läggning är något som alltid funnits bland oss.

Under Medeltiden kom kyrkans syn på homosexualitet att bli mer och mer dominerande. För homosexuella handlingar gav denna syn först uttryck i varningar, men senare blev straffen för homosexualitet allt hårdare. Till exempel kunde de medeltida häxprocesserna vara ett straff för homosexuella handlingar.

Men efter franska revolutionen, år 1789, avkriminaliserades homosexualiteten i många länder. Däremot innebar detta inte att intoleransen mot homosexuella minskade. I Tyskland, år 1897, bildades en av de första organisationerna för homosexuella. Förbudet mot homosexuella handlingar avskaffades dock inte, däremot förbättrades homosexuellas situation.

Kända finlandssvenskar som levde ut sin homo- eller bisexualitet eller vars historia och/eller vars skrifter senare tolkats uttrycka homosexualitet är bl.a. regissör och teaterchef Viveca Bandler (1917-2004), kammarherre och tidvis Finlands rikaste man Hjalmar Linder (1862-1921), konstnär och författare Tove Jansson (1914-2001), marskalk Mannerheims dotter Sophie Mannerheim (1895-1963), författare Hagar Olsson (1893-1978) och filosof och socialantropolog Edvard Westermarck (1862-1939).

Läs mer om kända finlandssvenskar här:

Patronen på Svartå slott, Hbl, 17.1.2012

Teaterstiftelsen Vivicas Vänner r.f., Vivica som person

Att vara välsignad av kärlek, artikel om Barbro K Gustafssons avhandling om homosexuella teman i Tove Janssons författarskap, QX, 27.6.2001

Biografi över Westermarck, Edvard (Edward) Alexander, Publicerad i Filosofia.fi: 25.09.2007