Är jag kille eller tjej?

Nedan hittar du svar på följande frågor:

1. Är jag kille eller tjej?
2. Är alla antingen kille/man eller tjej/kvinna?
3. Vad är könsidentitet?
4. När borde jag veta säkert om jag är tjej eller kille eller något annat?
5. Hänger sexuell läggning ihop med trans?
6. Vad innebär en transprocess i Finland? (basinfo)
7. Hur går det till steg-för-steg?
8. Vad betyder juridiskt kön?
9. Hur opereras transkönade?
10. Händer det att personer som genomgår en transprocess ångrar sig?
11. Var kan jag läsa mer?

Längst ner eller per e-post regnbagsankan@regnbagsankan.fi kan du ställa en egen fråga.


1. Är jag kille eller tjej?

Med kön menas om en person är pojke, flicka eller annat. Vid födseln antar föräldrarna att babyn har det kön som könsorganet visar dvs att den med snopp är kille och den med snippa är tjej. Det är vanligt att vi då också antar att en kille kommer att tycka mer om teknik och fotboll medan vi antar att en tjej kommer att gilla smink och hästar. Verkligheten är mycket mer brokig än så! Många tjejer gillar “killhobbies” och tvärtom. Det händer att en person som vid födseln skrivs som kille med tiden märker att det är fel, och rätt kön är tjej eller tvärtom. Det är alltid personen själv som vet vad som är rätt. Ingen annan kan säga att den könsidentitet som tilldelades personen vid födseln är det enda rätta. Vi har alla makt över vår egen könsidentitet och det gäller alla. I Finland kan ungdomar under 18 år delvis inleda sin könskorrigeringsprocess. De som fyllt 18 år kan beställa läkartid, be läkaren skriva remiss till specialsjukhuset för könsutredningar, inleda processen och till slut ändra sitt juridisk kön från man till kvinna eller från kvinna till man.

2. Är alla antingen kille/man eller tjej/kvinna?

Nej, det är inte ovanligt att vara varken av manligt kön eller kvinnligt, mitt emellan eller inget kön alls. Samhället är uppbyggt ”dualistiskt” eller ”binärt” som om alla är antingen eller. Trots det är det fint och bra att varken passa in i begreppen man eller kvinna/pojke eller flicka. Hur personer bortom binär könsuppdelningen benämner sig eller sitt kön varierar. Begrepp som genderqueer, ickebinär, bigender, intergender, neutrois, nongender, transgender, queer och annat kön används. Samma ord kan ha olika innebörd för olika människor. Personer bortom dualistiska könsuppdelning kan vara väldigt nöjda med sina kroppar oberoende av hur könet eller kroppsdelarna ser ut. Det finns också ickebinära som vill korrigera sina kroppar med kirurgi och/eller hormoner för att må bra. Vilken könsidentitet vi har hänger inte direkt ihop med hur vår kropp ser ut även om det finns många som upplever att kroppens utseende och funktion är viktig för identiteten.

3. Vad är könsidentitet?

Könsidentiteten är en av människans egenskaper. Vi kan känna oss väldigt kvinnliga en dag, manliga nästa dag eller så känner vi oss som pojke/flicka varje dag. Vi kan också känna oss som något mitt emellan eller som ingendera. Du får vara precis den du är och du är perfekt just som du är på riktigt. Att få leva ut och inte gömma sig är viktigt för alla människor.

4. När borde jag veta säkert om jag är tjej eller kille eller något annat?

Det finns ingen regel om när du skall veta om du känner dig som tjej/kille eller manlig eller kvinnlig. Kanske kände du redan som liten att det var fel då vuxna kallade dig tjej/kille? Känslan kan bli tydligare ju äldre du blir eller minska/växla. Kanske är det kroppens förändring i puberteten som får din identitet att växa fram? Alla barn som går över gränserna pojke/flicka blir inte transkönade som vuxna, men det händer. Tiden brukar visa om du är transkönad, transgenderist, något mitt emellan eller eget kön. Din upplevelse av dig själv kan förändras med tiden men vanligast är att transpersoner fortsätter känna motstridighet gällande sin kropp tills transprocessen är avklarad och personen kan ändra i sitt kön i sitt pass från man till kvinna eller tvärtom. Det är väldigt få som ångrar sig då transprocessen är klar. För att inleda en könskorrigeringsprocess behöver du inte ha ett 100% säkert svar på vilket kön du har.

5. Hänger sexuell läggning ihop med trans?

Inte egentligen. Sexuell läggning handlar om vem du blir kär i och/eller sexuellt intresserad av medan könsidentitet handlar om könstillhörighet dvs. om du känner dig som man, kvinna eller annat. En persons sexuella läggning ändras inte i en transprocess. Om en kvinna vid födseln antas vara kille och under sitt liv förälskat sig i enbart män kommer hon troligen att fortsätta bli kär i män hela livet. Visserligen kan sexualiteten förändras under livet men den påverkas inte direkt av den vård en transkönad får.

6. Vad innebär en transprocess i Finland? (basinfo)

Genom en transprocess får en man som vid födseln skrevs som flicka vård som leder till att han inför lagen och i samhället ses som man och tvärtom för en kvinna. Det brukar innebära att få nytt socialskyddsignum, ta hormoner och ändra förnamn. Processerna anpassas så långt som möjligt enligt personens behov. I Finland är det tyvärr inte möjligt att ha andra juridiska kön än kvinna/man och fortfarande gäller steriliseringskravet för transkönade. Det är ett människorättsbrott.

Eftersom alla har bestämmanderätt över sitt eget kön/sin egen könlöshet är det viktigt att i alla situationer tilltala en person med det pronomen (han, hon, hen) personen önskar och kalla personen vid det namn personen önskar, även om namnet inte skulle stämma överens med det juridiska kön personen har. Ingen läkare eller annan expert kan bestämma någons könsidentitet genom undersökningar.

Rätten till könskorrigering skyddas av Finlands lag och förordningar om vården styr processen. Processen tar minst två år, oftast mycket längre. Även minderåriga kan inleda processen ifall vårdnadshavaren inte aktivt motverkar dem. Barn/minderåriga som går över könsgränser är inte alla transkönade som vuxna.

Processen börjar med psykologiska test som tar minst 6 månader. Därefter inleds den fysiska vården som innebär att personen tar hormoner och kommer ur skåpet i sin vardag om hen inte ännu gjort det, det tar minst 1 år. De flesta kirurgiska ingrepp kräver att hormonbehandlingen pågått i 6-12 månader, och sker då de blir möjliga. Alla vill inte ha alla kirurgiska ingrepp och ingen tvingas till operationer. I Finland ges vården i Helsingfors och i Tammerfors.

Alla transkönade behöver inte allt som erbjuds i processen. Samtalshjälp ingår tyvärr inte men det går att leta rätt på den sorts vård på egen hand från t.ex. Stödcentret för transpersoner i Finland (Transtukipiste).

7. Hur går det till steg-för-steg?

a. Beställ läkartid

Den transkönade säger åt sin läkare att han/hon/hen är transkönad, läkaren skriver en remiss till ett specialsjukhus med ett utredningsteam. Läkaren kan inte vägra. Remissen kan skrivas av vilken läkare som helst, t.ex. skolläkaren eller arbetsplatsens läkare.

b. Du får kallelse till första träffen med utredningsteamet

Patientens tillstånd kartläggs genom en sk. utredning då personens könstillhörighet utreds. Varje klient får ett eget team: psykiater, socialarbetare och egenvårdare som på basen av utredningens resultat förverkligar vården.

Diagnosskedet tar minst ett halvt år. Under första halvåret besöker klienten medlemmar i teamet ca. 1 gång i månaden. I slutet av utredningen ordnas en träff med utredningsteamet för transpersonens närmaste.

Utredningen är gratis och finns till för att kolla om personen verkligen är transkönad. Experter kartlägger personens allmänna mentala tillstånd på basen av det som klienten berättar. De undersöker klientens verklighetsuppfattning, hur personens självbild är uppbyggd, hur personen upplever motstridigheter gällande sitt kön samt undersöker hur stark och bestående klientens könstillhörighet är. Testen kollar att det inte handlar om en tillfällig känsla.

Att vara transkönad betyder inte att personen inte kan ha mentala problem. Ifall klienten lider av t.ex. depression kan processen förlängas men är inte en orsak att avbryta vården eller inte inleda den.

I Finland fastställs diagnosen genom utlåtande från två sinsemellan oberoende psykiatriker, en från teamet i Helsingfors och en från teamet i Tammerfors.

c. Du får din diagnos och vården inleds

Den transkönade får en diagnos: ”transkönad” (”transsukupuolisuus” 2010) och därefter görs en plan om hur vården skall gå till. Vården kostar enligt samma regler som all annan kommunal vård, tex. grundavgifter och självrisk. Då diagnosen givits kan klienten med utlåtande av psykologen ansöka om nytt namn hos magistraten.

Cirka 1/3 av de som inleder processen får inte diagnosen ”transkönad” F64.0 men kan trots det ha delvis behov av könskorrigering (t.ex. transgenders). Viss vård erbjuds inom privata sektorn åt de som inte får diagnosen F64.0, men är dyrare. Diagnoser som förekommer är bl.a.
F64.1 Transvestism
F64.2 Motstridighet gällande kön hos barn
F64.8 Annan störning gällande kön bl.a. transgender
F64.9 Annan/oklar störning gällande könsidentitet

d. Vardagen som man/kvinna börjar

Att börja sin vardag som sit sanna jag innebär t.ex. att komma ur skåpet för familj/vänner/i jobbet eller i skolan, berätta vilket pronomen han/hon/hen vill bli tilltalad med, vänja sig med ev. nytt namn, ändra klädstil och byta från herrarnas omklädningsrum till damernas eller tvärtom.

Vardagen som transman/transkvinna har ändå oftast börjat mycket tidigare.

Under processen håller teamet koll på hur klienten upplever steget in i sitt nya sociala kön psykiskt och fysiskt, om klienten klarar sig i sin nya roll och tillsammans gör de beslut gällande de eventuella kirurgiska ingreppen.

Den fysiska vården inleds med att patienten börjar ta hormoner. En kvinna förändrar sig från manlig till kvinnlig med hjälp av hormonet estrogen. Estrogen påverkar kroppen genom att brösten börjar växa, musklerna tappar styrka och blir mindre, kroppens fettlager växer, mer massa kring höft och lår, färre erektioner, testiklarna blir mindre, mjukare hy, håret kan bli tjockare, kroppsbehåringen glesnar, mer omväxlande humör, mer känslor och eventuellt svagare sexuell lust. Möjliga biverkningar är fetma, depression, blodpropp och skadad lever. Pga. biverkningarna tas det blodprov en gång om året.

En man förändrar sig från kvinnlig till manlig med hjälp av hormonet testosteron. Testosteron påverkar kroppen genom att ge mörkare röst (målbrott), skäggväxt, starkare muskler och växande muskulatur, grövre hy, stabilare psykiskt tillstånd och starkare sexdrift. Hormonet får också klitoris att växa och fettvävnaden att förflytta sig. Möjliga biverkningar är akne, skallighet, fetma, högre risk för blodpropp och högre risk för leverskador. Pga. biverkningarna tas det blodprov en gång om året.

Både män och kvinnor som går igenom en könskorrigeringsprocess brukar bli mer balanserade och lugna då könsmotstridigheterna blir färre.

e. Efter ca 2 år från starten kan klienten ansöka om könskirurgi och byte av juridiskt kön

Före personen ansöker om byte av juridiskt kön måste klienten av läkaren få papper på att han/hon är steril. Steriliteten kan uppnås med medicinering (hormoner). Steriliteten kan vara tillfällig. I samband med könskirurgin kan personen göras steril för resten av livet. Steriliseringskravet är ett människorättsbrott och det finns inga bevis på att sterilitet behövs för att processen skall framskrida.

Då klienten har testat att leva ut i verkliga livet kan personen också ansöka om kirurgi. För vissa är de kirurgiska ingreppen viktiga men för många transpersoner spelar könsdelarnas utseende inte så stor roll som omgivningen ofta tror. Kirurgin innebär ofta en serie operationer, inte en jätteoperation som ”ändrar allt”.

8. Vad betyder juridiskt kön?

Med juridiskt kön menas det kön du har inför Finlands lag. I socialsignumet står det om du är kvinna eller man och det påverkar t.ex. värnplikt och föräldraskap. De som vill ändra juridiskt kön hos magistraten behöver uppfylla några krav: levt minst två år som det kön personen känner sig som (läkarens utlåtande gäller), vara myndig, bo i Finland och personen skall vara steril.

Enligt Jämställdhetsombudsmannen i Finland måste kravet om sterilisering tas bort och könskorrigerande personer måste få samma fortplantningsfrämjande tjänster som alla andra, till exempel i fråga om lagring av könsceller och fertilitetsbehandlingar. Många internationella människorättsorganisationer kritiserar också Finlands translag. År 2013 slopades steriliseringstvånget i Sverige och i Tyskland har det redan tidigare.

9. Hur opereras transkönade?

För de transkönade som vill korrigera sin kropp kirurgiskt skriver psykiatriska specialenheten remiss för kirurgiska ingrepp. För transkvinnor kan kirurgin innefatta korrigering av stämbandet och att minska adamsäpplet. Om hormonerna inte får brösten att växa kan patienten få bröstinplantat. För de transkvinnor som vill korrigera sitt könsorgan tas testiklarna bort och pungens hud omformas till blygdläppar, snoppens hud vänds och blir slidan, ollonet görs till en klitoris och urinröret byggs om. För transmän innebär motsvarande process att bröstvävnaden tas bort. För transmän som vill korrigera sitt könsorgan formas en penis av hud och muskelvävnad som oftast tas från benet. Hormonerna får klitoris att växa så en mindre penis kan också formas av den. Testiklar kan skapas med hjälp av protes. I ingreppet ingår oftast att livmodern och äggledaren tas bort. Pga. risker är det vanligt att könsorganen inte opereras alls. Klitoris är t.ex. så avgörande för känseln att den opereras med varsamhet.

Genitalkirurgin görs i Tölö enhet för plastikkirurgi och patienten betalar självrisk som vid andra operationer.

Om man jämför med alla andra sorters operationer som görs i Finland (t.ex. knäoperationer) är transkönade mest nöjda med resultatet av sina operationer.

Vissa transkvinnor får också bestående hårborttagning och en del tränar sin röst.

10. Händer det att personer som genomgår en transprocess ångrar sig?

En mycket liten grupp transkönade ångrar sin process, ca 1%. Orsaker till att transkönade ångrar sig är t.ex. brist på stöd, svårt att knyta sociala kontakter, misslyckad kirurgi och om familjen övergett personen. Inga tydliga tecken som i förväg visar att en person kommer att ångra sin process har upptäckts.

11. Var kan jag läsa mer?

Vill du läsa mer ingående om transprocessen i Finland finns här några länkar (på finska):

Duodecim on Suomalaisen Lääkäriseura Duodecimin julkaisema
lääketieteen aikakauslehti.

Transsukupuolisuuden hoito Suomessa
http://www.terveysportti.fi/xmedia/duo/duo12101.pdf

Transsukupuolisen identiteetin neurobiologinen perusta
http://www.terveysportti.fi/xmedia/duo/duo12102.pdf

Sukupuoli-identiteetin diagnosoiminen
http://www.terveysportti.fi/xmedia/duo/duo12092.pdf

Transsukupuolisten hormonihoidot
http://www.terveysportti.fi/xmedia/duo/duo12104.pdf

Sukupuolen korjauksen vaikutus psyykkiseen hyvinvointiin ja
elämänlaatuun http://www.terveysportti.fi/xmedia/duo/duo12111.pdf

Transsukupuolisten rintaleikkaukset
http://www.terveysportti.fi/xmedia/duo/duo12094.pdf

Transsukupuolisten sukuelinkirurgia
http://www.terveysportti.fi/xmedia/duo/duo12110.pdf

Transsukupuolisten äänen hoito
http://www.terveysportti.fi/xmedia/duo/duo12118.pdf

Transnaisen karvoituksen vähentäminen
http://www.terveysportti.fi/xmedia/duo/duo12093.pdf

Sidan är uppdaterad av Fredrika Biström 13.2.2018

10 thoughts on “Är jag kille eller tjej?”

  1. Jag är född med snopp men gillar både kvinnor och män, jag är nog mycket kvinna i mitt sätt på många sätt och andra har sagt till mig att dom tror att jag är bög eller att jag är feminin.

    1. Hej och jag beklagar att mitt svar dröjt!
      Det är väldigt vanligt att ens sexuella läggning eller könsuppfattning inte följer normen dvs det som många tycker är ”vanligt”. Att vara bekväm i sin egen kropp och välkomna alla sorters känslor och fantasier är viktigt. Det kan ta tid att komma fram till huruvida ord som man, kvinna, annat kön eller t.ex. eget kön känns rätt för en. En del grubblar hela livet, utan att det för det är ett problem. Ingen annan kan bestämma någon annans sexuella läggning eller kön. Det är djupa personliga egenskaper som bara du själv rår om. Känner du att du vill bolla dina tankar med andra kan det vara bra att hitta någon trygg person att göra det med. Det kan vara en vän, en terapeut eller någon som själv är i samma situation. Att leta information och läsa andras ”komma ut” berättelser kan också vara givande. Vill du vara i kontakt med Regnbågsankan igen är du välkommen att skriva till regnbagsankan@regnbagsankan.fi. Lycka till! Hälsar Fredrika Biström, Regnbågsankan

    1. Tack för ditt meddelande och fint att du kommit fram till det! Vill du skriva mer för att få svar eller åsikter av en expert hos Regnbågsankan skriv till e-post regnbagsankan@regnbagsankan.fi. Vi behandlar alla ärenden under tystnadsplikt. Hälsningar Fredrika Biström/Regnbågsankan

  2. Har en fråga och den kanske låter korkad. Men jag har aldrig riktigt förstått det här med att kalla sig olika pronomen efter vad man känner sig som. Varför inte utgå från att en är sitt biologiska kön och visa att en inte behöver vara på ett visst sätt för att ha ett visst biologiskt kön. Tänker bara att genom att säga att en är icke-binär eller ett annat pronomen än sitt biologiska kön så bidrar en till de här facken som många egentligen vill ha bort. En man behöver inte vara på ett visst sätt, bete sig på ett visst sätt, känna sig på ett visst sätt, klä sig på ett visst sätt. Genom att säga att en inte kan vara en kvinna för att en ”inte känner sig som en kvinna” säger ju emot sig självt. För ingen vet hur det känns att vara en kvinna, eller är jag helt ute och cyklar? En person som hävdar att den inte är en kvinna, hur ska den kunna veta hur det känns att vara en kvinna och jämföra det med hur den själv mår om den inte är kvinna? Denna fråga ställer jag för jag har ingen som helst kunskap, jag är nyfiken. Hoppas att ingen tar illa upp.

    1. Hej och tack för din fråga!

      Könsidentitet fungerar väldigt olika för olika personer. Ofta går det till så att en barnmorska och föräldrar kollar hur babyn ser ut mellan benen vid födseln och enligt det börjar kalla barnet för flicka eller pojke. Många känner sig väldigt hemma med det kön som bestäms då. Men så är det inte alltid. En person kan vara pojke även om föräldrarna kallat barnet för flicka i många år, och tvärtom. Vi har alla rätt att själva berätta vem vi är: pojke, flicka, mitt-emellan, annat kön, växlande kön eller inget kön. Hur kroppen ser ut kan vara viktigt, eller så inte. Det finns egentligen inga ”regler” eller rätt/fel gällande det. Alla har rätt till sin egen identitet.

      En person som t.ex. har en snippa kan vara tjej, älska sin snippa och känna att hon kan göra vad hon vill i livet. En annan person kan ha en snippa, älska sin snippa men känna att flickrollen i samhället inte passar henne. Hon vill vara tjej men tycker att samhällets normer är för trånga. En person kan också känna att snippan är en kroppsdel som måste korrigeras. Då kanske personen är transkönad, dvs. vill genomgå en transprocess.

      Att genomgå en transprocess betyder inte automatiskt att personen känner att samhällets normer är för trånga. Men det kan göra det. Personen kanske känner att den vill ändra klädstil.

      Att en person vid födseln bestämdes vara tjej, men senare berättar att den är en kille betyder inte heller nödvändigtvis att personen upplever att det inte går att göra det som anses manligt som kvinna. Det kan i stället handla om könsidentitet, att personen mår bättre om den får möjlighet att ändra sitt juridiska kön.

      I vårt samhälle delas ofta flickor och pojkar upp i olika grupper, det kan förväntas olika egenskaper på basen av kön. En förälder kan t.ex. förvänta sig att pojken tar över gården medan de hoppas att flickan utbildar sig inne i stan. I vår kultur hänger kön ihop med inte bara utseende utan också traditioner och förväntningar. Därför blir också upplevelsen av kön eller könlöshet så olika. För en är kroppens fysik avgörande medan för en annan kan enbart förnamn vara viktigt.

      Hoppas mitt svar hjälpte dig en bit på vägen gällande trans! Läs gärna mer om vad en transprocess innebär och vad det fins för olika identiteter under paraplybegreppet transperson. Skriv gärna igen till oss om du vill veta mera.

      Fredrika Biström, Regnbågsankan

  3. Hey.
    Det var ett tag sen nu som jag bytte kön PGA cancer.
    Det hela började med en olycka och dom hittade i samband med detta knöl könsorganet.
    Med tiden stod det väldigt klart att man inte kunde rädda det trots aggressiva metoder.
    Nu lever jag som en kvinna med en annan kvinna överlycklig i detta.
    Dels för att dom kunde rädda mitt liv och jag inte trodde man kunde ha det så bra och tillfredsställande liv trots att man var tvungen att jag kanske byta kön.
    Så det finns hopp för alla.

    1. Tack för din kommentar. Fint att höra att du lever lyckligt nu, i din könsidentitet och i din relation med en kvinna! Könskorrigeringar görs i regel för att få personer att må bättre i sin könsidentitet. Det är sant som du skriver, det finns hopp för alla!

  4. Hej.
    Jag orkar inte bry mig vad som är för killar eller tjejer.
    Jag är 20 årig ickebinär person.
    Jag ser det som gåva att kunna födda ett barn, men jag vill operera bort brösten eftersom de är inte jag.. Jag tar mini p-piller och slipper mens.
    Jag vill inte ha t.ex. hår under armarna och på armarna. Jag vill inte få skägg alltså. Jag skulle vilja göra hårbortagning under armarna (får inte).. Jag skulle vilja ha smalare höften och lår.
    Byta namn vill jag också göra, pojkförnamn och en hen-mellannamn. (Blev så med slump, valde namnen som jag tyckte om).
    Jag blir kär i tjejer och har en flickvän.

    Jag gör en utredning, men den tar så fruktansvärt långtid!
    Jag kan säga till en hel publik ”Jag känner mig ickebinär” . Jag har även lagt upp prideflaggor och sånt på klassrummets väggar. Jag orkar inte vara tyst längre, allt måste ut och även jag är så förbannad att det sällan pratas om detta!

    1. Tack för din kommentar!

      Din beskrivning låter bra och det låter som om du vet vem du är. Du har all rätt att vara dig själv till hundra procent. Det är synd att utredningen går så långsamt. Transprocessens olika prövningar kan vara helt onödiga för många personer, rent av diskriminerande.

      Ibland kan det finnas fördomar även mot de som bryter normen. Transpersoner kan t.ex. känna ett tryck att vara väldigt maskulin eller feminin. Kanske upplever många att transprocessen går lättare framåt genom att leva upp till könsnormerna för det juridiska kön personen vill ansöka om. Jag hoppas du kan orientera dig i situationen och får stöd från din omgivning!

      Jag hoppas också du fortsätter det goda jobb du gör genom att hänga upp prideflaggor i klassrum. Vill du vara med i kampen med Regnbågsankan för att ta på tal och sprida information skriv gärna till regnbagsankan@regnbagsankan.fi.

      Hälsningar Fredrika Biström, Regnbågsankan

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.