Kategoriarkiv: Ungdomar

Skolbesök om HBTIQ behövs

esbo skolbesök fredrika

”Idag är det så många som inte definierar sig som heterosexuella. Får man ingen kunskap är det så lätt att bli rädd eller börja tro på fördomar.” Det säger Fredrika Biström, som håller i Regnbågsankans skolbesök.

Föreningen Regnbågsankan ägnar sig åt frågor som rör sexuella minoriteter och könsminoriteter i det svenskspråkiga Finland. I uppdraget ingår bland annat att besöka skolor och möta eleverna och deras frågor. Fredrika Biström är föreningens koordinator och den som till största delen håller i besöken.

– Vi besöker mest skolor men även lärare och andra vuxna som möter unga i sitt arbete. Vi kommer gärna till yrkesskolor, klubbutrymmen och läger, säger Fredrika Biström.

– Under ett besök pratar vi om alla de ord som finns: vad betyder det att vara homosexuell eller bisexuell eller trans, och behöver vi alla de här orden? Vi pratar också om när och hur man vet att man tillhör en sexuell minoritet eller en könsminoritet, och så talar vi mycket om normer och heteronormativitet.

– I skolan blir det ofta en onödigt hård gräns mellan pojkar och flickor, och det styr lätt hela vardagen. Man säger att pojkar är på ett sätt och flickor på ett annat, och när de unga märker att det finns förväntningar på dem börjar de också leva upp till dem, oavsett de vill eller inte.

– Personligen tror jag att det gynnar alla att man pratar om sexualitet och könsidentitet och normer. Jag tror det är något alla unga undrar över, oavsett läggning, och något man inte skulle behöva oroa sig över. Ju mer vi kan ta bort känslor av skuld och skam, desto bättre är det för alla. Om vi kan få ungdomarna att känna sig trygga och våga prata med varandra och med vuxna så gynnar det också hbtiq-ungdomar, säger Fredrika Biström.

När Regnbågsankan besöker ett lärarrum för att tala med lärare är det ungefär samma saker som står på programmet, även om själva diskussionen kan ta sig andra uttryck.

– Lärarna är ofta väldigt positiva till att vi kommer och känner ofta en trygghet i att någon kommer utifrån och har en kunskap i det här ämnet. Vi kan också prata om olika situationer som kan uppstå i skolan och hur lärarna kan få en större förståelse för elever och deras reaktioner.

– Sedan finns det lärare som tycker att de här frågorna inte alls angår dem och att de inte har tid med oss. Men sexualitet och identitet är väldigt övergripande i en människas varande och det räcker inte att vi bara pratar med eleverna själva. Det handlar om välmående och om känslan att få vara med och att få känna sig accepterad, säger Fredrika Biström.

– Det handlar exempelvis om lärares attityder och inställningar till elevernas egna uttryck. Det borde exempelvis vara lika fint att vara en flicka med typiskt manliga egenskaper som att vara en mer traditionell flicka.

– Om vi kommer och möter eleverna får de kanske nya idéer och nya frågor men om ingen på skolan kan fortsätta diskussionen har besöket kanske inte gett så mycket i slutändan. Jag skulle hoppas att fler lärarrum skulle beställa besök, säger Fredrika Biström.

Skolbesök beställer man enkelt genom att kontakta Regnbågsankan och föreslå datum som skulle passa. Framförhållning är en bra idé då besöken till viss del genomförs med hjälp av frivilligarbetare.

– Det är viktigt att eleverna får träffa någon som representerar regnbågsrörelsen och på sitt sätt brutit mot normer. Det avdramatiserar hela frågan för många. Om man pratat om homosexualitet på lektionen är det kanske inte lika lockande att ropa homo efter någon som skällsord på rasten, avslutar Fredrika Biström.

Behöver din skola, din utbildningsenhet, din arbetsplats eller platsen där du spenderar din fritid undervisning i hbtiq? Kontakt med Regnbågsankan fås enklast via kontaktformuläret eller per e-post regnbagsankan@regnbagsankan.fi

Text: Tobias Larsson
Foto: Regnbågsankan

Ett viktigt ungdomsinitiativ

madeleine2

Madeleine Renvall, 16 år, som är aktiv inom Ungdomscentralens hbtiq-ungdomsgrupp har tagit ett fint initiativ och självmant kontaktat alla skolor i Svenskfinland med ett ärende hon funderat länge på. Nämligen hur det känns att vara hbtiq-ungdom i skolmiljön, och varför det är viktigt att lärarna tar upp sexuella minoriteter och mångfald i undervisningen. Och varför det är viktiga inte är att veta allt, utan att försöka förstå, eftersom alla barn inte växer upp med en mamma och pappa. Och att alla i klassrummet inte är heterosexuella.

Ungdomsgruppen i Helsingfors har diskuterat detta viktiga ämne och vill gärna vara med och påverka att de vuxna genom ökad förståelse och kunskap därmed ökar tryggheten för hbtiq-ungdomarna i skolan. Gruppen har med Madeleine i spetsen lämnat in ett ungdomsinitiativ till Helsingfors stads beslutsfattare i hopp om att tillsammans bygga en tryggare framtid.

* Ungdomsgruppen är ett aktivt samarbete mellan Regnbågsankan och Ungdomscentralen i Helsingfors stad. Ungdomarna och ungdomsarbetarna har byggt upp en verksamhet baserad på kamratstöd, trygghet, gemenskap och påverkan.

Här kan du läsa Madeleines brev:

Fortsätt läsa Ett viktigt ungdomsinitiativ

Att komma ut som hetero

pontus

Helsingforsbo Pontus Simonsen är pigg som en sol trots många järn i elden. Han arbetar på bank, idrottar och tränar, studerar på heltid på Hanken, är ansvarig över förfriskningar inom studerandeorganisationen Casa Nostra och titeln ”trygg hetero” kan han skriva under. Regnbågsankan tog ett snack med Pontus för att få koll på hur en heterosexuell upplever sin plats och sin roll. 

Redan på lågstadiet hörde Pontus ordet homo användas som ett skällsord. Att han själv är hetero var aldrig något han funderade över. Pontus blev ihop med en tjej första gången på dagis, och sedan dess har det rullat på. Det har alltid varit självklart för honom, och för omgivningen, att han är hetero.

Finns det några normer en heterosexuell måste leva upp till?
– Ja, jag måste vara ”normal”, klä mig ”normalt” och leva upp till en tråkigare roll än homosexuella. I mitt kompisgäng är alla killar och hetero. Det är inget medvetet val, det har bara blivit så. I lågstadiet talade jag inte om känslor i mitt gäng, men i högstadiet visade det sig att jag var kär i samma tjej som min vän. Det gick bra. I skolan drogs jag lätt med i ”machojuttur” som att röka och dricka, men jag har lärt mig att göra som jag själv vill.
Fortsätt läsa Att komma ut som hetero

Regnbågsankan bjuder upp till Queersalsa under Föreningsfestivalen 2015

20131202 StockholmFoto: Alexander Donka ScanpixCode: 7148

Den traditionella salsan i latinovärlden är präglad av cementerade könsroller där kvinnan alltid följer och mannen alltid för. Queerpedagogiken går ut på att ingen definierar någon annan utifrån könstillhörighet eller vad som är lämpligt. Var och en får själv ta den roll hen vill. I queersalsan lär sig alla både att föra och att följa, och att byta roll inne i dansen. Detta har många fördelar: dansen blir mycket roligare, alla har hela tiden någon att dansa med, de som är med får lära sig hela dansen, inte halva, och blir på så sätt tekniskt skickligare. Men viktigast av allt: ingen behöver ta på sig en roll och klämma in sig i en form som man inte är bekväm med för att få vara med och ha roligt. För roligt är det! Peter Csaszti från Stockholm är den ledande pedagogen inom queersalsan. Under Föreningsfestivalen 2015 kommer han med sitt lärarpar Johan Björk, även han en fantastiskt skicklig och inspirerande salsainstruktör att dra kursen Queersalsa för Regnbågsankan! Kom med och lär dig dansa salsa, fri från könsnorm och heteronorm. Alla dansar med alla på workshopen, så du behöver inte någon partner för att anmäla dig! Regnbågsankan bjuder på fika.
Gratis anmälningar: regnbagsankan@regnbagsankan.fi, så fort som möjligt för att försäkra din plats, men senast en vecka före.

Tid: Lördag 10.10 kl 13-19 (eventuellt fortsätter kursen på söndag för längre komna dansare, mer info senare)
Plats: Ungdomsgården Sandels i Helsingfors, källaren, Topeliusgatan 2.

Foto: Alexander Donka 

20131202 Stockholm Foto: Alexander Donka ScanpixCode: 7148

20131202 StockholmFoto: Alexander Donka ScanpixCode: 7148

Att skapa sammanhang

Julia N

Vilka faktorer höjer känslan av gemenskap, trygghet och samhörighet?

Den frågan ställde sig Julia Nyback från Korsholm under sin praktikperiod i resurscentret för hbtiq- studerande, “LGBT Resource Office” i East Carolina University (ECU) i North Carolina, USA. I sin undersökning till kandidatexamen intervjuade hon 8 aktiva frivilligarbetare för att få en bild av hur delaktighet skapas. På ECU rör sig 25 000 studerande årligen så ett eget utrymme för hbtiq-personer är nödvändigt.
– Officet är ett vardagsrum utanför hemmet. Där kan hbtiq-unga snacka med vänner, prata med frivilligarbetare och fördriva tiden mellan föreläsningarna. Jämfört med Finland såg jag studenterna som ett mer blandat gäng. Samhörighet var mer naturligt oberoende av etniskt ursprung.

En större mångfald allmänt tror Julia skapar en god bas för att också inkludera hbtiq i studenternas vardag. De som tagit åt sig ord gällande etnicitet hittar lättare plats i sitt vokabulär för nya ord gällande sexuell identitet och kön. Termen pansexuell och könsneutrala benämningar var vanligare i North Carolina än här i Finland. Det var inte svårt att komma med i verksamheten i “LGBT Resource Office” även om du inte kategoriserade dig som bara homo- eller bisexuell.
– Att rätta pronomen från hon/han till hen var mer allmänt där och en naturlig del av kommunikationen.

En viktig insikt Julia fick var vikten av att jobba med de unga, inte för. Redan i startgroparna av ett projekt eller evenemang var studenterna med och bestämde hur de önskade ha det.
– Vi dekorerade utrymmet tillsammans, studenterna hittade kompisar genom verksamheten och frågor om behov och syfte fanns hela tiden närvarande. Eftersom de unga skapade sin plats tillsammans var de också mer benägna att städa upp efter sig och inte förstöra. För unga hbtiq-personer är ett socialt nätverk avgörande. Jag såg också att föräldrar till hbtiq-unga fann trygghet i att se att skolan gav stöd.

Då Julia jämför North Carolina med Vasa och svenskfinland ser hon en hel del gemensamt. Att skapa gemenskap går till på samma sätt oberoende var i världen du är.

Julia studerar till samhällspedagog på utbildningsprogrammet för Medborgaraktivitet och Ungdomsarbete. Nästa steg för henne är att tillsammans med Regnbågsankan starta en hbtiq-ungdomsgrupp i Vasa. Vill du vara med eller få information om första träffadtum+plats meddela regnbagsankan@regnbagsankan.fi.

Det går att vara med i gruppen anonymt och vi berättar inte åt någon vem som är med i gruppen.

Ny forskning: Hur mår regnbågsunga idag?

Forskningsprojektet Den välmående regnbågsungdomen har undersökt välmående hos unga som tillhör en sexuell- eller könsminoritet i Finland under år 2013. Av de som svarade på enkäten uppgav majoriteten (1499) sig höra till en sexuell minoritet och definierade sig själv med termerna homo, lesbo, bi, pan eller queer. Av deltagarna uppgav 369 personer att de hade en transidentitet – det vill säga att de var transpersoner, transsexuella, transmän, transkvinnor, transgender eller osäkra. Sju enkätdeltagare sade sig vara intersexuella och 19 att de var transvestiter.

Enligt enkäten mår regnbågsungdomar i medeltal sämre än heterosexuella ungdomar och cis- ungdomar. Undersökningen visade också att

  • unga inte vill vara öppna av rädsla för att bli utslängda från hemmet eller av rädsla för att lämnas utanför kompiskretsen i skolan eller på fritiden
  • att deltagarna i enkäten upplevt våld i en betydligt högre grad än finländska ungdomar i gemen
  • att i synnerhet transungdomar bedömer att deras vänskapsrelationer är sämre, både kvantitativt och kvalitativt, än andra ungdomars
  • att homosexuella, lesbiska och bisexuella som svarande är generellt sett nöjdare med sina vänskapsrelationer; de flesta har vänner med vilka de kan vara sig själva gällande sin sexuella läggning och av de här vännerna får de också stöd och
    uppmuntran
  • att internet blivit ett forum där de unga kan hitta information och likar, trots att nätet också för med sig problem: i de virtuella och fysiska miljöer där ungdomarna vistas är förhållningssättet gentemot köns- och sexuella minoriteter inte alltid positivt
  • att skolan både i ljuset av denna och i tidigare undersökningar för regnbågsunga är en otrygg miljö, detta trots att deras upplevelser med åldern blir mer positiva
  • att atmosfären bland eleverna är i många skolor hetero- och könsnormativ och bög som skällsord är vanligt förekommande
  • att majoriteten av de ungdomar som berättat för läraren om skolmobbning har upplevt att denna upplysning inte fick några följder eller att de själva fått skulden för det inträffade, och en ännu större del av dessa ungdomar uppger att de inte berättat om mobbningen för att de upplevt
  • att det inte skulle ha ändrat på någonting eller för att agerandet skulle ha fört med sig att de blivit tvungna att delge sin regnbågsidentitet
  • att mångfald gällande kön är en ännu mer okänd fråga än mångfalden kring sexuell läggning
  • att t.ex. tröskeln för att hoppas på att använda ett nytt namn är till exempel hög, men om omgivningen är bemötande och godkänner den ungas namn så är det ett väldigt enkelt sätt att signalera att den ungas uppfattning om sig själv tas på allvar
  • att del föräldrar önskar att den unga skulle hemlighålla sin sexuella läggning eller sitt könsuttryck från omgivningen eftersom de skäms för den ungas regnbågstillhörighet
  • att exempelvis homosexualitet skulle vara en övergående fas hör till de föråldrade uppfattningar som fortfarande lever

Idrottsvärlden, armén och arbetsplatsen är utöver skolan miljöer där en del regnbågsunga inte alls känner att de tryggt kan vara sig själva. Diskriminering avgränsar ungdomars möjligheter och särskilt de hobbygrupper som är strikt könade kan utesluta sådana ungdomar som inte utan vidare passar in i en dualistisk könsindelning.  Många ungdomar har erfarenhet av att personalen inom social- och hälsovårdstjänsterna inte kan bemöta kunder med regnbågskoppling – att de inte får hjälp med sina bekymmer.

Särskilt i de öppna svaren i enkätundersökningen tecknas en bild av de regnbågsunga som starka personer som klarar sig. Många personer berättar om svårigheter och om att övervinna dem samt om glädjen att finna ett eget sätt att uttrycka sig och en egen livsstil som passar en själv.

Läs mer om undersökningen och de förbättringsåtgärder som föreslås: Forskningsprojektet den välmående regnbågsungdomen

Undersökningen är ett samprojekt mellan Ungdomsforskningssällskapet och Seta.

Hyvinvoiva-sateenkaarinuori_KANSI