Kategoriarkiv: Resurser

Ny forskning: Hur mår regnbågsunga idag?

Forskningsprojektet Den välmående regnbågsungdomen har undersökt välmående hos unga som tillhör en sexuell- eller könsminoritet i Finland under år 2013. Av de som svarade på enkäten uppgav majoriteten (1499) sig höra till en sexuell minoritet och definierade sig själv med termerna homo, lesbo, bi, pan eller queer. Av deltagarna uppgav 369 personer att de hade en transidentitet – det vill säga att de var transpersoner, transsexuella, transmän, transkvinnor, transgender eller osäkra. Sju enkätdeltagare sade sig vara intersexuella och 19 att de var transvestiter.

Enligt enkäten mår regnbågsungdomar i medeltal sämre än heterosexuella ungdomar och cis- ungdomar. Undersökningen visade också att

  • unga inte vill vara öppna av rädsla för att bli utslängda från hemmet eller av rädsla för att lämnas utanför kompiskretsen i skolan eller på fritiden
  • att deltagarna i enkäten upplevt våld i en betydligt högre grad än finländska ungdomar i gemen
  • att i synnerhet transungdomar bedömer att deras vänskapsrelationer är sämre, både kvantitativt och kvalitativt, än andra ungdomars
  • att homosexuella, lesbiska och bisexuella som svarande är generellt sett nöjdare med sina vänskapsrelationer; de flesta har vänner med vilka de kan vara sig själva gällande sin sexuella läggning och av de här vännerna får de också stöd och
    uppmuntran
  • att internet blivit ett forum där de unga kan hitta information och likar, trots att nätet också för med sig problem: i de virtuella och fysiska miljöer där ungdomarna vistas är förhållningssättet gentemot köns- och sexuella minoriteter inte alltid positivt
  • att skolan både i ljuset av denna och i tidigare undersökningar för regnbågsunga är en otrygg miljö, detta trots att deras upplevelser med åldern blir mer positiva
  • att atmosfären bland eleverna är i många skolor hetero- och könsnormativ och bög som skällsord är vanligt förekommande
  • att majoriteten av de ungdomar som berättat för läraren om skolmobbning har upplevt att denna upplysning inte fick några följder eller att de själva fått skulden för det inträffade, och en ännu större del av dessa ungdomar uppger att de inte berättat om mobbningen för att de upplevt
  • att det inte skulle ha ändrat på någonting eller för att agerandet skulle ha fört med sig att de blivit tvungna att delge sin regnbågsidentitet
  • att mångfald gällande kön är en ännu mer okänd fråga än mångfalden kring sexuell läggning
  • att t.ex. tröskeln för att hoppas på att använda ett nytt namn är till exempel hög, men om omgivningen är bemötande och godkänner den ungas namn så är det ett väldigt enkelt sätt att signalera att den ungas uppfattning om sig själv tas på allvar
  • att del föräldrar önskar att den unga skulle hemlighålla sin sexuella läggning eller sitt könsuttryck från omgivningen eftersom de skäms för den ungas regnbågstillhörighet
  • att exempelvis homosexualitet skulle vara en övergående fas hör till de föråldrade uppfattningar som fortfarande lever

Idrottsvärlden, armén och arbetsplatsen är utöver skolan miljöer där en del regnbågsunga inte alls känner att de tryggt kan vara sig själva. Diskriminering avgränsar ungdomars möjligheter och särskilt de hobbygrupper som är strikt könade kan utesluta sådana ungdomar som inte utan vidare passar in i en dualistisk könsindelning.  Många ungdomar har erfarenhet av att personalen inom social- och hälsovårdstjänsterna inte kan bemöta kunder med regnbågskoppling – att de inte får hjälp med sina bekymmer.

Särskilt i de öppna svaren i enkätundersökningen tecknas en bild av de regnbågsunga som starka personer som klarar sig. Många personer berättar om svårigheter och om att övervinna dem samt om glädjen att finna ett eget sätt att uttrycka sig och en egen livsstil som passar en själv.

Läs mer om undersökningen och de förbättringsåtgärder som föreslås: Forskningsprojektet den välmående regnbågsungdomen

Undersökningen är ett samprojekt mellan Ungdomsforskningssällskapet och Seta.

Hyvinvoiva-sateenkaarinuori_KANSI

5 regnbågstips inför julen

partrio_1654

Julen är för många en högtid då släkten samlas, stämning förväntas infalla och traditioner höjs till skyarna. Finns det något var och en kan göra för att bryta normer, njuta mer eller stå ut?

  1. Ge en normkritisk gåva

Ge bort en bok som är skriven av en hbtiq-person, en film som behandlar regnbågstema eller en barnbok där huvudkaraktärerna bryter gränserna gällande pojkigt och flickigt. Du kan också ge något oväntat men logiskt. Behöver din farmor ett verktygsbälte samt skruvstäd och skulle din morfar önska en härlig hudkräm? Kolla också upp ifall din lokala teater har en pjäs som behandlar kön eller sexualitet och ge en fribiljett. Det är t.ex. vanligt att vi ger böcker skrivna av både kvinnliga och manliga författare åt kvinnor, men mer sällan ger vi böcker skrivna av kvinnor åt män. Varför är det så och varför inte bryta de invanda presentvanorna?

2. Möt släkten som du är

Höll du dig i skåpet ifjol? Med mod i ryggen eller t.ex. äktenskapslagens framfart i ryggen kan du berätta åt nära och kära vem du är. Vågar du inte säga rakt ut går det att med små tecken visa att du inte är heterosexuell/cis fast alla kanske trott det i många år. Bär en regnbågspins, berätta att du beundrar en homosexuell idol eller kommentera att du såg en samkönad snygging på vägen till släktkalaset. Små vinkar är inget bevis, men kan vara ett steg på vägen.

3. Tänk normkritiskt då du minglar

Då släkt och vänner möts är det vanligt att vi vill “uppdatera” genom att fråga hur det går på jobbet, med studierna och om vem som ännu är singel eller inte singel. Kom ihåg att vem som helst kan vara i garderoben. Välj neutrala ord framom könskodade. Frågor som  “har du hittat en pojkvän/flickvän?” kan ersättas med “har du funnit kärlek?”. Kräv inte heller att barn och barnbarn bör leva upp till det som anses pojkigt/flickigt. Barn har liksom vuxna rätt att utvecklas fritt från föreställningar om kön. Får du barnbesök och vill lägga fram leksaker kan du tänka på att också flickor kan gilla bilar och killar kan älska smink.

4. Tomten

Varför antar vi att jultomten och är en man? Bjud din familj på en tankeställare och lek med rollerna: byt plats på Josef och Maria i julkrubban, låt julgubben bära smink, släpp in julgumman i stället för julgubben, låt alla vara lucior och kom ihåg att kvinnor också kan vara bockar. Känns hela utklädningsritualen föråldrad går det också bra om en julhäxa, ett julspöke eller en julpanda i år delar ut presenterna.

5. Respekt

Vi har alla rätt att bestämma vad som är viktigt för just oss, men ingen har rätt att tvinga på sina egna åsikter, traditioner eller vanor på en annan. Blir du utsatt för trakasserier, våld eller diskriminering skall det tas på stort allvar. Du har all rätt att visa var dina gränser går. Förväntningarna är ofta höga och middagsbordet är dukat med hundra läckerheter. Trots det är det alltid okej att vägra delta i julbastun fast du gjort det alla år tidigare, lämna en släktfest mitt i, be någon annan avlägsna sig, säga ifrån om någon hånar dig “på skoj” eller ringa polisen. Önskar dina föräldrar att du inte skall ta med din partner till en fest, eller om någon ber dig ändra ditt könsuttryck är det ett försök att hålla dig i skåpet. Förklara att sexuell läggning eller könstillhörighet inte “går om” bara för att någon försöker tvinga. Det är okej att vägra dylika krav. Brott och trakasseri kan ske inom hemmets fyra väggar, på julafton då allt borde vara “perfekt” och under en myskväll med din nya kärlek. Det är aldrig ditt fel. Felet finns i förövarens attityd, rädslor, okunskap behov att utöva makt osv.

Värt att tänka på är också att julfirandet i sig är en norm, något vissa känner sig tvugna att göra medan andra älskar det, oberoende av deras resligösa övertygelse eller deras ateism. Det är helt okej att fira något helt annat eller inte fira alls!

Text och foto: Regnbågsankan/Fredrika Biström

anka_mini_1642

Behövs det en svenskspråkig rådgivningstjänst i frågor gällande sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck?

RegnbågsflaggaUpplever du att det behövs en svenskspråkig rådgivningstjänst i frågor gällande sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck?

Pirkanmaan Seta rf har beviljats RAY-finansiering för tre år för att förverkliga en riksomfattande stöd- och rådgivningstjänst. Till de professionella som jobbar för Sinuiksi-tjänsten kan vem som helst ställa frågor om sexuell läggning (bl.a. a, bi, homo, lesbisk, pan) och könsidentitet (bl.a. inter, trans*, transvestit, queer) konfidentiellt, pålitligt och anonymt.

Genom att besvara följande frågor hjälper du oss att planera svenskspråkiga tjänster och kartlägga vilka behov som finns.

Ytterligare info samt själva blanketten hittar du hos Pirkanmaanseta

Handbok: Survival guide för anktivister

Handbokens är ett slutarbete och dess syfte är att motivera och underlätta för Regnbågsankans medlemmar att förverkliga initiativtagande som projekt och verksamheter kring hbtiq-frågor. Resultatet blev en handbok kallad Survival guide för anktivister.
Ladda ner Survival guide för anktivister som pdf

Hur mår HBTIQ-unga i Finland?

I det här materialet har homosexuella, bisexuella, transunga, interkönade och queera ungdomar samt övriga unga delat med sig av erfarenheter och uppfattningar om villkoren i sin vardag. Undersökningen handlar om de unga som individer men samtidigt om deras sociala sammanhang och om hela det finländska samhället: om hur existerande normer kring kön och sexuell läggning skapar ramarna och inverkar på förutsättningarna för deras välmående. Den handlar om erfarenheter om öppenheten om vem man är i sin
vardagmiljö – att synas eller inte synas – och om de positiva och negativa konsekvenser det kan innebära

Katarina Alanko: Hur mår HBTIQ-unga i Finland? [pdf]

Bryt normen! Vi vill ha en likabehandlande skola

Normer är antaganden om hurudana människor är och hurudana de borde vara. De är också outtalade regler. De reglerar vem som blir sedd, vems röst som hörs, med som hör till gruppen och vem som lämnas utanför.

Ju starkare normen är, desto svårare är det att synliggöra den. Vanligtvis blir normer synliga då någon bryter mot dem.

Heteronormen och normer kring kön är bland de starkaste normerna. Normerna styr också uppfattningar om religion, hudfärg, språk, utkomst och nationalitet eller funktionsförmåga, förmågan att lära sig och vara social.

Läs mer på normer.fi

HBTIQ-unga berättar om sina erfarenheter

Ida, Niko, Darja, Reiska, Petra, Pekka, Tiina och Eska är hbt-ungdomar från olika delar av landet, som delar med sig av sina tankar om sin familj, om att sällskapa, om mobbning och att få stöd. De talar också om samhällets normer och att bryta mot dem. (Textad på svenska)

Läs mer på seta.fi (Finns att beställa också som DVD)

Föreläsning: Interkönade idag

Referat av specialläkare Mika Venholas föreläsning om interkönade barns rättigheter i Finland 20.11.2012

Under ett embryos första 6 veckor har den anlag för båda könen. Könsdelarna utvecklas senare till någondera manliga eller kvinnliga. För alla ser inte utvecklingen i magen lika ut, och interkönade barn föds varje år i Finland. Att vara interkönad betyder att barnmorskan inte på basen av könsorganets utseende kan säga åt den nyblivne föräldern om det blev en pojke eller flicka. Begreppet innefattar även de som i ett senare skede av livet konstateras ha avvikelser i könsdelarna. Det finns ingen statistik eller data gällande antalet interkönade men en grov uppskattning säger att det måste finns lika många interkönade som det finns transpersoner i vårt land.

Inom medicinen försöker läkare ännu idag hitta det “sanna könet” i interkönade barn. Läkare letar i kromosomer, hormoner och könskörtlar. Men enligt Mika finns det inte något annat svar än personens egen uppfattning, dvs. i hjärnan, som inte går att undersökas på samma ”biologiska” sätt. Han understryker att babyns kön alltid är en gissning. Vi kan aldrig med säkerhet veta hur en person kommer att uppfatta sig själv och sitt kön.

Mika kallar dagens samhälle för en ”laatikkoleikki” (”lådlek”) där vi delar upp könen i man och kvinna, två skilda lådor. Alla är med i denna lek men alla är inte lika bra på att spela med. Överrenskommelsen och antagandet om att män är på ett visst sätt och kvinnor på ett annat sätt förbiser barns rättighet att få vara sig själv. Barn måste skyddas från skadliga vanor och traditioner. Mika tycker det är fel att interkönade barns kön opereras. Mycket sällan måste interkönade barns könsorgan av medicinska skäl korrigeras. Oftast fungerar organen perfekt trots att de utseendemässigt inte uppfyller vuxnas krav. Individens rättighet måste gå före samhällets eller vetenskapens nytta.

Under föreläsningen får vi ta del av ”Hanneles” berättelse. Hon föddes som interkönad år 1976, har idag egna barn. Hannele åt mediciner och opererades som barn utan att någon berättade varför. Hon levde sin barndom och ungdom utan information, med en gnagande känsla av att det är något stort fel på hennes kön. Som sexåring fotograferades hennes kön av ”medicinska skäl” och hon upplevde det mycket förnedrande. Hon frågar sig ”varför operera barnets kropp om felet sitter i vuxnas tankar?”

Som barn kände sig Hannele som ett forskningsobjekt. Ingen frågade henne hur hon mår eller berättade vad som pågick. Som vuxen har Hannele däremot aldrig kännt sig som ett problem. Att vara interkönad är inte ett problem, det är en del av Hannele.

Publikfrågor:

Opereras interkönade barn idag i Finland?

Det varierar, operationer görs oftast tidigt i babyns liv. Kirurgin vilar i enskilda personers åsikters händer.

Berättar läkare idag åt barn varför deras kön opereras?

Nja, alla läkare vet inte vad det betyder att vara interkönad. De flesta läkare vill väl, men utan kunskap blir vården mer skadling än nyttig. I tron att de skyddar barnet skapas trauman för livet.

Får läkarstudernade i sin utbildning information om interkönade?

Nej ingenting.

Hur skall vi få ett slut på operationerna? Behövs det en lag?

Lagar gällande könsstympning finns redan, de borde räcka. Läkarkåren är ett tungrott skepp som är svårt att styra. Vi måste få igång en diskussion i samhället för att få ett slut på den skadliga kirurgin.

I England får interkönade barn ibland könsneutrala namn. När de kommer upp till skolåldern kollar man vilket kön barnet lutar mot och tar beslut om vård då. Vore detta en lösning för Finland?

Att skapa ”könsneutrala” isolerade öar är inte en lösning. Vi bara skapar en låda till. Barnen måste respekteras just som de är.