Alla inlägg av Johan Finne

REGNBÅGSHELGENS KVÄLLSSHOW – NU ÄR ARTISTERNA KLARA.

Det är en månad kvar till Regnbågshelgen och årets kvällsshow där ni som gäster förförs, förtrollas och förfasas i två queera akter. Nu kan vi presentera artisterna som tar er med på resan till Regnbågens slut.

Lördagen den 13:e oktober är det dags för showen ni inte vill missa. Platsen är Luckan i Helsingfors, inträdet fritt och artisterna;

PERNILLA HAMMARGREN

Pernilla Hammargren- Foto Emil Pilsäter

Pernilla är den queera ståuppkomikern som blivit hyllad för sin skönt avslappnade stil vare sej hon skämtar om sitt eget Regnbågsfamiljeliv eller den hårda stämningen på lesbiska klubbar.

THE FRIENDS OF DOROTHY

The Friends of Dorothy. Foto: Ingemar Raukola

Det är minoriteter som den nybildade a capella-gruppen ”The Friends of Dorothy” står upp för i sitt låtval och sin poetiska punk.

STJÄRNFALL

I 20 år har improteatern Stjärnfall roat och oroat publiken. Bland annat med sin klassiker Improvision song contest. Och eftersom det är frågan om improvisation kommer du aldrig mer kunna höra de låtar de sjunger eller se de scener de spelar på Regnbågshelgens kvällsshow.

JAMIE MACDONALD

Jamie MacDonald. Foto: Roxy Mikkonen

Jamie är ståuppkomikern som gjort succé med sin föreställning Gender Euphoria där han delar med sej av sina känslor och upplevelser som transperson.

Som ni ser; en unik uppställning artister och det enda som nu fattas för en fulländad kväll är att ni är på plats under showen.

Kvällen är ett samarbete mellan Regnbågsankan, Luckan, QX shop, Kiitos Vodka och Huippukiva.

 

 

Pridefestivaler

Ungefär 150 personer gick i tåget då Raseborg Pride anordnades på lördagen. Kan låta lite men det var 150 personer som i Finland tog några steg framåt.
I mindre tvåspråkiga kommuner i Finland har det dykt upp fler och fler lokala Pride-evenemang. Borgå, Sibbo, Karleby, Lovisa, Hangö för att nämna några ställen. Och på lördagen var det Raseborg Pride.
Raseborg består av flere gamla kommuner i Västra Nyland och för de som bor där är det viktigt att påpeka att evenemanget var i Karis. Ekenäs hör exempelvis till den nya storkommunen. Från den här trakten i Finland kom även föreningen Gay West som idag har blivit Regnbågsankan, den samlande föreningen för hela svenskfinland.
Och hur var det då under Raseborg Pride 2018? Jo en underbar stämning, ett fantastiskt parkprogram och möten människor emellan. Det som talas mycket om i Finland just nu är rättigheter för transpersoner och exempelvis Transek, föreningen för trans och interkönade personer var på plats med sin information. Det var även SETA och Regnbågsankan.
Vad som märktes i ett litet evenemang som detta var hur samtalen människor emellan löpte smidigt, lugnt och fritt. Det var inte Helsinki Pride med tusentals människor. Det var inte kantade gator. Men det var 150 personer som tog sina steg. Även små pride-festivaler behövs.
Johan Finne, medlem i Regnbågsankans styrelse. Reporter på QX.  Detta är en privat iaktagelse.

Presentation av Karl Vilhjálmsson

 

Under våren 2018 har Regnbågsankan fått in 20 bilder av konstnärer och teatrar för att sammanställa en kollektion klistermärken med regnbågsbudskap. I vår serie presenterar vi bidragen.

Fotografen Karl Vilhjálmsson föddes på Island och flyttade på 90-talet till Finland där han studerade på Aalto-universitetets högskola för konst, design och arkitektur.

Han har jobbat som nyhetsfotograf bland annat på HBL som han som frilansfotograf var tvungen att lämna 2014.  Då sade han i en intervju att han har svårt att se hur bildjournalistiken i framtiden skall hålla en hög kvalitet om ingen är redo att satsa på den.

Som nyhetsfotograf har Karl genom åren tagit gripande bilder där uttrycket ”en bild säjer mer än tusen ord” verkligen stämmer.

I sitt konstnärliga uttryck lyckas han på samma sätt som porträttfotograf. Det verkar som om han fångar själen i de personer han tar bilder av.

Även landskapsfotografering ligger honom varmt om hjärtat och i det klistermärke han delar med sej av till Regnbågsankan ser vi just ett hjärta. I en flaskpost.

Låt den kärleken gå vidare.

Detta var vår sista presentation och våra unika klistermärken går att få där vi ses. Exempelvis på Raseborg Pride 1/9.

Það sama á Íslensku!

Bild: Karl Vilhjálmsson.

Text: Johan Finne

Presentation av Simo Brotherus

Bild: Simo Brotherus

Under våren 2018 har Regnbågsankan fått in 20 bilder av konstnärer och teatrar för att sammanställa en kollektion klistermärken med regnbågsbudskap. I vår serie presenterar vi bidragen.

Konstnären, artisten och den grafiska designern Simo Brotherus föddes i Lojo och har genom åren gjort allehanda projekt som fascinerat. Hans utbildning har varit både på Konstuniversitetet i Helsingfors och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm.

Med installationer och performancekonst har Simo gång på gång lyckats överraska på olika sätt. År 2000 hade han en installation Only fools rush in där två monitorer i regnkappor visade störande kanadagäss. Tanken bakom var en störande effekt för besökarna.

2013 hade Simo utställningen Dance Around an Invisible Totem. En grafisk utställning om våld, att brytas ned och längtan efter att helas.

Detta bara som två exempel på vad Simo gjort.

I sina verk får han oss alltid att tänka till och på Regnbågsankan är vi så stolta över hans klistermärke. Bilden talar för sej själv.

Text: Johan Finne

Visst behövs Pride

Igår marscherade cirka 100.000 i Helsingfors Pridetåg och jag har åter fått höra frågan om Pride behövs.  Det kan vara en svår fråga, speciellt för de som lever heteronormativt. Men jo Priden behövs. Både för festen och kampen.

Först i tåget gick festivalens beskyddare Jani Toivola.

”Vi måste oupphörligen anstränga oss för att ingen skall behöva vara rädd, eller tvungen att gömma sin egen historia samt att var och en i samhället har tillgång till sin egen röst. Ord skapar en framtid som tillhör oss alla”, konstaterade Jani i samband med att Pride-veckan invigdes.

Därför behövs Pride.

Senare tågar ”Marching for those who can´t” förbi och jag får en tår i ögonvrån

2006 var det helt olagligt att vara homosexuell i 92 länder. Nu har den siffran sjunkit – men det är fortfarande helt olagligt att ha samkönade relationer i 72 länder. Däribland Gambia, Libyen, Tanzania, Indien (bara män),  Malaysia, Sri Lanka, Barbados, Jamaica (bara män), Saudiarabien, Syrien och Tonga. Dessutom har åtta länder dödsstraff för homosexualitet – och ytterligare fem länder har dödsstraff inskrivet i lagen, men det används inte.

I Europa finns inget land som helt kriminaliserar samkönade äktenskap, men två länder, Ryssland och Litauen, förbjuder så kallad ”propaganda riktad mot unga”.

Därför behövs Pride.

I fere länder utsätts transpersoner för särskild diskriminering ofta från rättssystemet självt och transflaggorna var många i årets parad.

I Finland måste transpersoner kunna visa upp en medicinsk utredning som visar att man har undergått sterilisering eller av att man av annan orsak saknar fortplantningsförmåga för att juridiskt få tillhöra sitt rätta kön. Något som kritiserats på FN-nivå.

 

 

 

 

 

Därför behövs Pride.

Pride behövs också för att det fortfarande förekommer homofoba glåpord vid lunchborden i vårt land.

Pride behövs för den okunskap som finns hos den äldre damen som betraktar tåget och frågar mej varför så många kvinnor paraderar. ”Jag trodde det var ett homo-tåg”, säjer hon.

Priden behövs för att den psykiska ohälsan tyvärr är större hos hbtqia+ personer än hos den övriga befolkningen. Vi drabbas oftare av depressioner och även om vi kommit långt är det fortfarande så att vi har så starka normer att många människor som inte passar in i dem någon gång övervägt att avsluta sitt liv.

Priden behövs för att det finns personer som den man som högljutt betraktar tåget existerar. Han som skriker oförskämdheter när Helsingfors Drag Queens går förbi och undrar när det kommer några riktiga tjejer som han kan k—-a.

Pride behövs så länge det finns folk som gör sej lustiga över festivalen, så länge ett samkönat par blir utstirrade om de pussas på en restaurang och så länge den som anses vara annorlunda inte känner sej trygg i det lilla samhället.

Så kommer bilen med Saara Aalto förbi. Hon sjunger sin senaste hit och jag inser att Priden behövs också för festen. Gemenskapen.

Pride är glädje och en plattform att samlas. Vissa tycker det borde vara mer politiskt, andra mer fest. En sak är dock säker; Pride behövs.

Johan Finne text och foto

Skribenten är medlem i Regnbågsankans styrelse. Detta är ett blogginlägg och skribentens åsikter är hans privata