Regnbågsperspektivet saknas i #metoo

Den finlandssvenska hbtiqa+-organisationen Regnbågsankan efterlyser en bredare och mer inkluderande #metoo-diskussion. I samband med sitt årsmöte ordnade Regnbågsankan en diskussion kring #metoo och sexuella trakasserier ur ett hbtiqa+-perspektiv. Diskussionen kretsade mycket kring hur hetero- och cisnormativ den i sig väldigt viktiga kampanjen var.

Svenskfinlands egen #metoo-kampanj, #dammenbrister, var formulerad som ett upprop enbart riktat till kvinnor. Det här uteslöt könsminoriteter och verkar också ha höjt HBTQIA+-personers tröskel att delta i den viktiga kampanjen. På andra håll i världen lyckades #metoo-kampanjen vara mer inklusiv, och entydigt lägga fokus på personer som utsätter andra för trakasserier. Samtidigt som en stor del av de finländska kampanjerna varit väldigt binära och heteronormativa så finns även glädjande undantag, så som #sanningenbefriar.

  • Trakasserier förekommer tyvärr i de allra flesta kretsar, och för att få ett slut på det behöver alla olika sorters berättelser synliggöras, konstaterar Regnbågsankans ordförande Bicca Olin.

Den starka heteronormativiteten och det – ofta omedvetna – osynliggörandet av hbtiq-perspektiv innebär att en del viktiga berättelser aldrig kom fram, då tröskeln att delta blev så hög. #metoo-kampanjens enorma genomslagskraft byggde på massa, på mängden av olika kvinnor som bidrog med sina vittnesmål. En kampanj med enbart regnbågsperspektiv skulle inte kunna nå samma effekt. Regnbågsankan vill därför efterlysa mer solidaritet med minoriteter, såväl hbtiq-personer som andra.