Ja!2013: Motståndare och förespråkare

Stöder du medborgarinitiativet Ja2013 eller hör du till de kritiska rösterna? Hur förhåller du dig till homoäktenskap som troende, och ser du detta som en religös fråga? Trots att medborgarinitiativet inte tar ställning till kyrkligt äktenskap har diskussionen behandlat sexuell mångfald och tro. Regnbågsankan bad troende personer svara. Nedan finns både fyra svar, både för och emot.

1. Peter Nynäs
Professor, Åbo Akademi University
Svar:
Vad händer med ett spädbarn som inte får kärlek, leenden och omvårdnad? Ett skolbarn som aldrig får svara på en fråga trots att hen ivrigt markerar? Vad händer med vuxna som gång efter annan märker på sitt jobb att att alla ser bort, undviker hen både personligt och professionellt? Svaren är självklara. Varför är det då så svårt att förstå vad som händer med en kärlek och ett förhållande som helst inte skall synas eller talas om? med händer som helst inte skall hålla varandra, läppar som inte skall mötas? med en kärlek som sällan skapar spontan glädje omkring sig? Som helst inte skall välsignas och vigas?
Jag var tidigare gift med en kvinna. Jag är nu sambo med en man. När min fyra barn en dag möter kärlek hoppas jag att de får uppleva att andra vill se det, att andra vill det i deras liv, och visar att de var skapta för det – tveklöst och oavsett vem de är älskade av.
Jag har självklart stött medborgarinitiativet Ja2013. För mig är det här en fråga som i hög grad har sin grund i min syn på kyrkans identitet. Kyrkan har genom historien alltid följts av samma skugga som enskilda människor, och den har på motsvarande sätt alltid fått kämpa med uppgiften att försöka återknyta till sin unika identitet och uppgift, dvs. att söka sitt centrum i mötet mellan tro, hopp och kärlek. Den har ofta förblindat sig genom makt och bidragit till förtryck av olika människogrupper, men ofta också lyckats hitta sin grund igen, lyckats resa människor upp, skapa dem som Gud skapade dem. Det är det sista som gör kyrkan till kyrka och jag hoppas se det också nu. Jag vet inte om jag kan stanna i en kyrka där det här är ett problem. Som präst vill jag en dag viga en man med en man, en kvinna med en kvinna, en människa med en människa.

2. Tomas Ray
Kaplan i Johannes församling, Helsingfors.
Svar:
Jag anser att frågan om könsneutrala äktenskap inte är en trosfråga. Det är en juridisk fråga, om hur människor vill leva sina liv i förhållande till samhällets lagar. Det är en ordningsfråga, eventuellt en etisk fråga. Jesus levde tre år tillsammans med 12 män, man kan inte se honom som en rollmodell för en monogam heterosexuell livsstil. Snarare är Jesu liv ett exempel på en alternativ livsstil. Om människor vill leva i monogama äktenskap, som bygger på människors fria vilja, tycker jag att möjligheten skall finnas oavsett sexuell läggning. Men Jesu exempel och tron på honom, att leva som en kristen, det kan alla göra, oberoende av hudfärg, sexuell läggning eller livsstil.

3. Thomas Illman
lärare, Vasa
Svar:
Jag anser att homosexuellt beteende är synd och att homosexualitet inte är en medfödd identitet utan en inriktning som kan ändras. Huruvida man bör acceptera homosexuella ”äktenskap” är dock en svår fråga – jag anser också att alla andra religioner än kristendomen har fel men vi skall ändå ha religionsfrihet, de skall få utövas och en omvändelse till kristendomen vara frivillig. På motsvarande sätt skall ett sökande av förändring av en homosexuell inriktning vara frivilligt.
Borde man då acceptera homosexuella ”äktenskap” trots att man anser homosexualitet vara synd? Kanske. Jag ”röstar” väl närmast tomt i frågan, jag stöder inte Ja2013-kampanjen men ser inte heller saken som viktig i sig.
Å andra sidan kommer väl de verkliga problemen först om/när saken hanteras på kyrklig nivå. Vad folkkyrkan gör är lätt gissa, och frikyrkor som följer en biblisk linje kan drabbas av svårigheter. Detta skulle tala för att kämpa emot Ja2013 eftersom denna kampanj sannolikt bara är ett led i en större strävan att få homosexualiteten accepterad överallt. Utfästelserna att låta kyrkorna hantera saken som de vill internt saknar tyvärr trovärdighet på lång sikt, vilket för mig som troende är kampanjens stora svaghet.

4. Anna Lindén
Joensuu, Ortodoxa seminariet
Svar:
Jag är motståndare till homoäktenskap, eftersom äktenskapet är ett sakrament mellan man och kvinna.

5. Ruth Illman
Föreståndare, Donnerska institutet
Docent i religionsvetenskap, Åbo Akademi
Svar:
Jag tror att kärleken är skapad av Gud och att kyrkan (bland andra) fått den oerhört viktiga uppgiften att förvalta den här gåvan så att den växer och sprider sig i världen. Det är radikalt, det är gränslöst och det är utmanande.
Kärleken är en gåva, inte ett problem. Att människor älskar varandra är grunden för allt: att möta andra människor öppet och ärligt är att möta Gud. Och vi är nog alla överens om att det behövs mera, inte mindre, kärlek i den här världen där många aldrig under sitt liv lyckas hitta nån att älska och få bli älskad av.
Jag tycker att alla människor ska ha rätt att ge uttryck för sin kärlek, att få den sedd och bekräftad mänskligt och juridiskt, oberoende om kärleken lever mellan kvinna och kvinna, kvinna och man eller man och man. Här finns ingen A- och B-kategori, bara kärlek. Visst kan kärleken skada också: vara egoistisk, sårande, kvävande, kanske likgiltig – men sådana mänskliga tillkortakommanden går på tvärs genom alla former av kärlek.
Jag vägrar att tro att Gud tänkte sig kärleken som en gåva med villkor till oss människor. Därför stöder jag Ja2013.

6. Kaj Hedman
Författare, kulturjournalist
Svar:
Det är inte lätt för oss som vuxit upp den andra delen av 1900-talet att snabbt få ihop frågan om sexualitet, äktenskap och ett modernt socialt samhälle, samt en postmodern familj, till ett helt paket. För mig har det gått stegvis. Det steg jag är beredd att ta i dag är att stödja Ja2013 och förslaget om civila vigslar oberoende av sexuell orientering. Jag har redan tidigare fått det klart för mig att adoptionsrätt borde finnas för de som redan nu lever i partnerskap. Ett barn ska ha rätt till kärlek, arv och jämlikt bemötande på alla plan oberoende av vilka sexuella preferenser dess föräldrar har. Dessutom läste jag för några år sedan om en världsomfattande undersökning som helt klart visade att barns lycka och välbefinnande inte har något som helst att göra med om föräldrarna varit eller är hetero- eller homosexuella.
Det sista steget vore kyrkliga vigslar för alla. Dit har jag ännu inte kommit ända fram. Jag måste be.
Jean-Jacques Rousseau skrev att alla människor föds fria, men är fjättrade i bojor. Genom Guds nåd är alla människor, oavsett hurudana de föds, befriade, jämlika och likadana inför Gud, och inför människorna. Då mesta det gälla även de rättigheter och den jämlikhet som kommer med att bilda familj.
Jag har aldrig sett eller hört en övertygande medicinsk, vetenskaplig eller annan argumentering, som skulle visa att man inte föds som den man är när det gäller sexuell orientering. Det är också ett obestridligt faktum att många människor har dubbel preferens och kan vara bisexuella. Det är inget man ”väljer.” Att man skulle välja sådant är enligt min mening totalt nonsens och ”botandet” av homosexuella hör till de minst övertygande verksamheter jag överhuvudtaget vet om.

7. Karl af Hällström
kyrkoherde Lovisa svenska församling
Svar:
Enligt luthersk syn är äktenskapet en samhällsfråga. Riksdagen har rätt att stifta hurdana äktenskapslagar den vill utan att kyrkorna skall blanda sig i (synpunkter kan man väl få komma med, förstås). Äktenskapet är alltså inte i sig en religiös fråga.
Man kan ändå komma med religiösa argument också, och bör göra det när nästa steg är att fundera på hur kyrkan skall handla.
Skapelseberättelsen bör läsas så att människan är skapad till tvåsamhet, oberoende av könskombination. Därför är det följdriktigt att också enkönade äktenskap blir tillåtna (och ja, jag skrev på medborgarinitiativet så fort det var möjligt). Kyrkorna bör ha möjlighet att självständigt besluta om sitt förhållningssätt, men själv skulle jag vara fullt beredd att viga enkönade par.
Jag förstår dock att många kolleger har samvetsbetänkligheter, så de som har blivit prästvigda innan denna lag träder i kraft bör ha frihet att låta bli att ställa upp (bara det sker snyggt). De som prästvigs senare vet vad de ger sig in på, och ska inte ha denna frihet.