Föreläsning: Interkönade idag

Referat av specialläkare Mika Venholas föreläsning om interkönade barns rättigheter i Finland 20.11.2012

Under ett embryos första 6 veckor har den anlag för båda könen. Könsdelarna utvecklas senare till någondera manliga eller kvinnliga. För alla ser inte utvecklingen i magen lika ut, och interkönade barn föds varje år i Finland. Att vara interkönad betyder att barnmorskan inte på basen av könsorganets utseende kan säga åt den nyblivne föräldern om det blev en pojke eller flicka. Begreppet innefattar även de som i ett senare skede av livet konstateras ha avvikelser i könsdelarna. Det finns ingen statistik eller data gällande antalet interkönade men en grov uppskattning säger att det måste finns lika många interkönade som det finns transpersoner i vårt land.

Inom medicinen försöker läkare ännu idag hitta det “sanna könet” i interkönade barn. Läkare letar i kromosomer, hormoner och könskörtlar. Men enligt Mika finns det inte något annat svar än personens egen uppfattning, dvs. i hjärnan, som inte går att undersökas på samma ”biologiska” sätt. Han understryker att babyns kön alltid är en gissning. Vi kan aldrig med säkerhet veta hur en person kommer att uppfatta sig själv och sitt kön.

Mika kallar dagens samhälle för en ”laatikkoleikki” (”lådlek”) där vi delar upp könen i man och kvinna, två skilda lådor. Alla är med i denna lek men alla är inte lika bra på att spela med. Överrenskommelsen och antagandet om att män är på ett visst sätt och kvinnor på ett annat sätt förbiser barns rättighet att få vara sig själv. Barn måste skyddas från skadliga vanor och traditioner. Mika tycker det är fel att interkönade barns kön opereras. Mycket sällan måste interkönade barns könsorgan av medicinska skäl korrigeras. Oftast fungerar organen perfekt trots att de utseendemässigt inte uppfyller vuxnas krav. Individens rättighet måste gå före samhällets eller vetenskapens nytta.

Under föreläsningen får vi ta del av ”Hanneles” berättelse. Hon föddes som interkönad år 1976, har idag egna barn. Hannele åt mediciner och opererades som barn utan att någon berättade varför. Hon levde sin barndom och ungdom utan information, med en gnagande känsla av att det är något stort fel på hennes kön. Som sexåring fotograferades hennes kön av ”medicinska skäl” och hon upplevde det mycket förnedrande. Hon frågar sig ”varför operera barnets kropp om felet sitter i vuxnas tankar?”

Som barn kände sig Hannele som ett forskningsobjekt. Ingen frågade henne hur hon mår eller berättade vad som pågick. Som vuxen har Hannele däremot aldrig kännt sig som ett problem. Att vara interkönad är inte ett problem, det är en del av Hannele.

Publikfrågor:

Opereras interkönade barn idag i Finland?

Det varierar, operationer görs oftast tidigt i babyns liv. Kirurgin vilar i enskilda personers åsikters händer.

Berättar läkare idag åt barn varför deras kön opereras?

Nja, alla läkare vet inte vad det betyder att vara interkönad. De flesta läkare vill väl, men utan kunskap blir vården mer skadling än nyttig. I tron att de skyddar barnet skapas trauman för livet.

Får läkarstudernade i sin utbildning information om interkönade?

Nej ingenting.

Hur skall vi få ett slut på operationerna? Behövs det en lag?

Lagar gällande könsstympning finns redan, de borde räcka. Läkarkåren är ett tungrott skepp som är svårt att styra. Vi måste få igång en diskussion i samhället för att få ett slut på den skadliga kirurgin.

I England får interkönade barn ibland könsneutrala namn. När de kommer upp till skolåldern kollar man vilket kön barnet lutar mot och tar beslut om vård då. Vore detta en lösning för Finland?

Att skapa ”könsneutrala” isolerade öar är inte en lösning. Vi bara skapar en låda till. Barnen måste respekteras just som de är.