Onödig namnprocess

Tvåbarnsmamman och kläddesignern Nina Albrecht fick personligen erfara vad dagens finska namnlag kan leda till. Regnbågsankan tog en fika med henne för att få veta mer.

Ni namngav er son till Lilo. Vad hände?

Vi fick avslag eftersom namnet ansågs vara ett flicknamn och det fanns inga män i Finland som hette så. Vi överklagade beslutet. I vår motivering refererade vi till att det finns 18 män i Sverige som heter Lilo och namnet är internationellt godkännt som ett könsneutralt namn. Inom några veckor blev Lilos namn godkännt. Processen kändes väldigt onödig. Föräldrar borde själva få välja vad som är ett passande namn. Att ett namn kan väcka negativa associationer är en helt annan sak än att ett namn inte berättar könet. Det är inte en skymfning om någon tror att en kille är en tjej.

Du tycker inte det är ”opassande” att ett namn inte berättar barnets kön?

Nej, tvärtom. Det är bra om omgivningen ser barnet som person, inte som representatn av ett visst kön. Vi klistrar så lätt könsstereotyper på barn.

Så du tycker att en kille kan heta Charlotta?

Ja varför inte. I historien har t.ex. barnen i byn döpts enligt ortens namn, inte enligt kön.

Har ert namnval väckt reaktioner?

Vi har inte stött på negativa reaktioner och Lilo har aldrig t.ex. mobbats pga namnet. I vardagen med barn är namnet egentligen inte så viktigt. Alla frågar i alla fall först ”är det en flicka eller en pojke?” och det kan vara besvärande. Varför inte fråga vad barnet heter? Det är roligare att leka tillsammans om vi lär oss namn, inte bara kön.

Intervju: Fredrika Biström