Sedan 2009 har jag arbetat som verksamhetskoordinator för Regnbågsankan. Under åren har jag sett föreningen utvecklas och vidga sitt fält. I november 2018 är det dags för mig att gå vidare till ett annat jobb.
Då jag började arbeta hos Regnbågsankan var attityderna gentemot sexuella minoriteter och trans hårdare. Vi besökte skolor för att “visa upp” en regnbågsperson och övertyga om att vi är “helt vanliga människor”. På den tiden var det förbjudet för personer av samma juridiska kön att ingå äktenskap och regnbågsfamiljers situation var svagare. Då var även begrepp som pansexuell, ickebinär, cis och asexuell mycket ovanliga.
Idag åker vi runt i skolor för att skapa diskussion och informera. Regnbågspersoner både berättar sin personliga berättelse och agerar aktivt som workshop -ledare. Det händer att högstadieelever är öppet till exempel pan i skolan och vi har mer forskning att utgå från. Behovet av Regnbågsankans utbildning för unga eller vuxna har ökat för varje år.
Under min tid i tjänst har vi varje år arrangerat Regnbågshelgen med aktuella diskussioner, fest och regnbågsmässa. Verksamheten rullar på tack vare frivilligarbetare och aktiva medlemmar, nu liksom då. Gemenskapen är unik och en guldgruva mitt i ankdammen.
Jag vet inte vem jag skulle vara om jag inte arbetat hos ankan. Antagligen en helt annan, och mindre regnbågsfärgad person. Jag är tacksam över att haft den unika möjligheten att arbeta i en minoritet i minoriteten.
Jag känner mig inte ännu som en “helt vanlig person” och har det inte ens som mål. Vårt värde sitter inte i hur väl vi följer normen. Vi är alla lika mycket värda oberoende om vi är cis, trans, hetero, pan, poly, homo eller nåt helt annat!
Min sista arbetsdag är 9.11 och att jag hoppas att vi ses på nästa medlemsträff 12.11.
Fredrika Biström 17 oktober 2018
Rekrytering för en ny anställd hos Regnbågsankan inleds i december 2018. Håll utkik efter annonsen här på Regnbågsankans webbsida och på vår facebook-sida!
