Intresset var stort då Seniornätverket i samarbete med Svenska Teatern ordnade en rundvandring på teatern med skådespelare Riko Eklundh som ciceron.
Max antal deltagare, närmare trettio stycken slöt upp i torsdags då vi serverades teaterhistoria med ett hbtq-perspektiv. Enligt Riko som var evenemangets ciceron har teatern på sitt sätt varit en fristad för homosexuella. Men det betyder inte att det varit lätt under historiens gång för de som tillhört den sexuella minoriteten. Riko berättade om skådespelare som inte vågat gå hem från teatern under den tid homosexualitet var kriminaiserat, om det hysch-hysch som fanns så sent som på 80-talet trots att ”alla visste” att en person nog var ”sån” och tragist nog även om hur det anonyma angivarsystemet mot homosexuella kunde leda så långt som till en skådespelares självmord.
Som tur är förändras dock tiderna och efter att vi vandrat via personalens café, repetitionsutrymmen, loger, trappor, stört en repetition av Svenska Teaterns fantastiska uppsättning Förvandlingen så slutade vi på stora scenen där de håller på att bygga upp scenografin till Chess. Vi känner oss alla som stjärnor, ingen ramlar ner i orkesterdiket och Riko avslutar med ytterligare några härliga anekdoter innan han konstaterar att det viktigaste ändå inte är kön eller sexuell läggning utan möten. Som det mellan skådespelare och publik.
Som det mellan oss som var med på rundvandringen och Riko.
Johan Finne
